A-team

Mer öronbedövande än hjärteberörande

ACTION. Huvudpersonerna är militärer och bakgrunden är kriget i Irak. Men ”ATeam” är mer som en kuppfilm, där tillslag och räddningsaktioner planeras och genomförs i högt tempo. Filmen har en del gemensamt med ”Ocean’s 11”, även om volymen är öronbedövande och explosionerna kommer tätt som fyrverkerierna kring midnatt på nyårsafton. De fyra i teamet presenteras i en upptakt i Mexiko där en ska rädda en annan och på vägen kommer de två övriga med i gänget. En egen liten actionfylld historia, ungefär som introt brukar vara i Bond-filmer. Det går några år och den egentliga historien inleds i Irak där A-team skildras som en framgångsrik elitstyrka som nu är på väg att ge sig av. Men de ska fixa ett sista viktigt uppdrag. Eller ska de inte? Olika befälhavare från militär och CIA ger motsägelsefulla besked. Det rör sig om att ta hand om sedelplåtar för att förfalska dollar, på väg att transporteras ut ur Bagdad. A-team kommer på en listig plan för att slå till mot den nattliga transporten och i en fartfylld sekvens följer vi deras attack. Men slutresultatet gör att de fyra blir misstänkta för att ha begått brott och ställda inför en militär domstol. Och nu. Nu kan filmen börja på riktigt. A-team ska visa att de är hederliga och försöka ta reda på vad som egentligen hänt och vilka som är skurkar. De fyra rollfigurerna är de samma som i tv-serien från 1980-talet, men handlingen är ny. Och de spelas av mer intressanta skådespelare. Liam Neeson är ledaren Hannibal och Bradley Cooper den obotligt flörtande Face, som visar sig ha ett förflutet med militära kollegan Jessica Biel. Men det finns lite tid för romantik i A-team. Sharlto Copley från ”District 9” spelar piloten Murdock som rekryteras från mentalsjukhus och gör looping med helikopter. Patrick Wilson är en mäktig CIA-man som drar i trådar bakom kulisserna. Utspelas i en effektfylld serietidningsvärld, där det är viktigare att komma fort fram än att förklara. Regissören Joe Carnahan spände actionmusklerna i ”Smokin aces”, men har bättre material att jobba med här. Till sist smäller och blixtrar det så mycket att det kan vara svårt att se vad som händer. Man blir mer bedövad än berörd.

Jens Peterson