Joel Kinnaman övertygar – men filmen blir aldrig riktigt spännande
Publicerad 2014-02-06
Så många får nya RoboCop – läs recensionen här!
action. Det är den största roll en svensk skådespelare har gjort i en stor Hollywood-film.
Och Joel Kinnaman är hundraprocentigt övertygande i nyinspelningen av actionfilmen ”RoboCop”.
Paul Verhoevens originalfilm från 1987 var en härligt galen mix av övervåld, cynisk humor och bitsk satir. Kraftigt klippt av den svenska filmcensuren på sin tid. Omdiskuterad överallt för att den holländska regissören verkligen gick ALL IN på alla områden.
Det handlade om det cyniska multinationella företaget OmniCorp som tillverkade robotar som bekämpade brottsligheten. RoboCop blev den första korsningen av människa och maskin, när man lappade ihop en svårt skadad polis, Alex Murphy (Peter Weller), till en effektiv robotpolis.
Filmen var kryddad av vass samhällskritik, inte minst genom fräna satirinslag kring tv-nyheterna och reklamfilmer.
Snudd på en -film i sin genre.
Nyinspelningen har varit på gång i åratal, med många olika namn inblandade, främst Darren Aronofsky som regissör.
Man har försökt, men misslyckats, med att få riktigt stora stjärnor till titelrollen.
Inspirerad av datorspel
Nu blev det till sist brasilianaren José Padilha som regisserade. Ett ”hett” namn i Hollywood efter sina enormt framgångsrika ”Elite Squad”-filmer, om poliser som bekämpar brottslingar i Rio de Janeiros kåkstäder. Filmer med proffsigt gjord, men föga originell, action.
Och alltså svensken Joel Kinnaman i huvudrollen.
Ett antal trailers har antytt att nya filmen mer är traditionell action. Mer inspirerad av datorspel än originalfilmen.
Fast de tankarna flyger all världens väg när man ser själva filmen, som är smartare än väntat.
Ungefär samma handling. Året är 2028, men världen ser ut som i dag. OmniCorp säljer redan robotar som håller ordning på buset runt hela världen. Vi får se ett exempel från Teheran.
Samhällskritiken är intakt
USA är det enda landet som inte har infört skjutgalna robotar på gatorna, av etiska skäl. Samuel L. Jackson (mycket bra!) spelar en programledare för ett högervridet tv-program, där han ständigt eldar på för att ändra opinionen, så att robotarna även ska bli vardagsmat i Amerikas storstäder.
Till sist blir det så. Och när polisen Alex Murphy (Kinnaman) skadas i ett attentat, efter att han har försökt sätta dit en knarkkung, blir han den första i ett experiment att blanda människa och maskin, utfört av en doktor (Gary Oldman) som jobbar för OmniCorp. Snart kan RoboCop tas i bruk…
Samhällskritiken är intakt jämfört med originalfilmen. Dels genom tv-programmet som Jackson leder, dels genom att filmen skildrar OmniCorp som totalcyniskt, dess vd (Michael Keaton) drivs enbart av vinstintresset, han skiter fullständigt i vad som händer på Detroits gator.
Här finns också små träffsäkra saker (i en väldigt bra scen), som att robotarna tillverkas i Kina, där det ju är mycket billigare arbetskraft.
Om man ser rent actionmässigt, är nya filmen inte alls lika häftig som originalfilmen.
Ett skäl är att den är barntillåten i USA, Padilha har aldrig tillåtits att ta ut svängarna lika ordentligt som i varken sina egna tidigare filmer eller i Verhoevens original.
Sällan riktigt spännande
Ett annat är att tekniken gått framåt. Det märks inte så mycket i hur filmen ”RoboCop” är gjord, utan snarare i vilken teknik tillverkarna av honom i filmen, under ledning av Oldmans doktor, har kunnat placera i hans datorminne. Med hela USA:s brottsregister och varenda övervakningsfilm som tagits de senaste åren inplanterad i skallen, blir han närmast ostoppbar, så länge de ansvariga inte stänger av honom.
Därför blir det sällan riktigt spännande.
Peter Weller fungerade utmärkt i original-”RoboCop” för att han är en rätt begränsad skådespelare. Så som RoboCop skulle vara, rent känslomässigt.
Joel Kinnaman – i vad som måste vara den största roll en svensk skådespelare har gjort i en så här stor Hollywoodfilm (cirka en miljard i budget) – är betydligt bättre. Får visa betydligt mer känslor och gör det också. Alex Murphys fru (Abbie Cornish) och barn har en hyfsat stor roll i intrigen. Joel fungerar också utmärkt i actionscenerna.
(För de som undrar hur det kommer sig att han pratar så bra amerikanska, så är det inte underligt, hans pappa är amerikan, sedan länge bosatt i Sverige, och Joel har pratat språket hela sitt liv).
Sammantaget: En betydligt bättre nyinspelning än väntat. En klart underhållande actionfilm. Och definitivt en effektiv språngbräda för Joel Kinnaman till nästa steg i karriären.