Ärrad kvinnlig general i brutalt krigsdrama
Viola Davis är majestätisk i spännande ”The woman king”
Publicerad 2022-11-25
The woman king
Regi Gina Prince-Bythewood, med Viola Davis, Thuso Mbedu, Lashana Lynch, Sheila Atim, Hero Fiennes Tiffin, John Boyega.
FILMRECENSION. En sak är säker. Viola Davis kommer att tillbringa hela den pågående prisutdelningssäsongen med att bli presenterad som ”the woman king herself”.
Det här är ännu en film där stjärnan spänner musklerna, den här gången även rent fysiskt.
KRIGSDRAMA. Av en händelse hamnade jag nära Vetenskapsradion historias utsände reporter Urban Björstadius vid pressvisningen av ”The woman king”. Räkna med att filmen kommer att avhandlas i ett framtida avsnitt.
Mycket riktigt är ”The woman king” mer än bara majestätisk Hollywoodunderhålllning. Den är baserad på verkliga omständigheter, även om de flesta av rollfigurerna är påhittade. Dock inte John Boyegas kung Ghezo. I början av 1800-talet härskade han över ett land i västra Afrika som hette Dahomey, ett område som numera ingår i Benin.
Samarbetar med slavhandlare
Det är där vår historia utspelas och året är 1823. Dahomey befinner sig i konflikt med Oyo-imperiet som samarbetar med portugisiska slavhandlare. Hela området är ett stort centrum för människohandel och Oyo-imperiets ledare ser inte med blida ögon på att Dahomeys främsta krigare, Agojie, ledda av general Nanisca, försöker ta ifrån dem deras levebröd.
Dessutom är en annan detalj rent förnedrande för Oyo: Agojie och deras general är alla kvinnor.
Förutom striderna mellan dessa parter följer vi en ung kvinna, Nawi (Thuso Mbedu), som har hamnat hos Agojie. Till en början har den envist trotsiga Nawi svårt att anpassa sig till krigarnas hierarki. Men hon bildar snart en särskild relation med general Nanisca (Viola Davis).
Filmen blev till tack vare en resa till Benin som skådespelaren Maria Bello (”Cityakuten”, ”Lights out”, ”Prisoners”) gjorde. Där lärde hon sig allt om 1800-talets verkliga kvinnliga krigare. Bello frågade Viola Davis om hon ville spela huvudrollen, men projektet stötte på patrull. Flera filmbolag hade svårt att se dollartecken i projektet.
Sedan kom ”Black Panther”.
Den enorma succén visade att det nog kunde finnas ett intresse för en actionhistoria som utspelar sig i Afrika. Bello fick rätt; ”The woman king” har blivit en framgång.
Det förtjänar den. Visserligen ger inte regissören Gina Prince-Bythewood (som senast gjorde Netflix-thrillern ”The old guard”) filmen något större konstnärligt bling. Stridsscenerna är standard och både i det visuella och manuset ligger tyngdpunkten på traditionella påfund som är mer typiska för Hollywood och USA än Västafrika (hur mycket respekt man än vill visa den kulturen).
Kallas retfullt för ”flugan”
Men ändå. Som ren action-blockbuster gör ”The woman king” exakt vad den ska göra. Det är brutalt och spännande, inspelat i Sydafrika, med en kraftfull insats av Davis som en general med många ärr, både psykiskt och fysiskt. Mbedu är också mycket sevärd; till en början kallas hon retfullt för ”flugan” av sina krigarkollegor, men långsamt blir hon allt starkare.
Trogne Spike Lee-medarbetaren Terence Blanchard ökar filmens puls med sin musik.
Och icke att förglömma: Det är sällan vi har sett det här perspektivet förut, ett perfekt exempel på hur berättelser ur vårt gemensamma förflutna, som aldrig förr lyftes av männen i Hollywood, nu börjar leta sig fram till en publik, tack vare kvinnliga filmskapare.
Filmen har biopremiär i dag den 25 november.
Glöm inte att gilla Aftonbladet FILM på Facebook och följa oss på Instagram och Twitter för nyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.