”Midnatt i Podgorica” har en annan klang än ”Midnatt i Paris”
Sylvia Balac om typecastade städer
Paris är romantik, Sarajevo krig och Stockholm snart gisslandrama.
Städer på film är ofta typecastade.
Filmer förstärker vår världsbild och vice versa.
Ingår staden Paris i titeln framkallar det ljudet av klackar mot kullersten, lukten av croissanter och känslan av romantik.
När Woody Allen gjorde sina romantiska komedier i Europa körde han på de säkraste av kort. ”Förälskad i Riga” framkallar inte samma känsla som ”Förälskad i Rom” (2012). ”Vicky Cristina Bukarest” hade nog inte lockat samma biopublik som valde att se ”Vicky Cristina Barcelona” (2008). Och ”Midnatt i Podgorica” har, Montenegros romantiska potential till trots, inte alls samma klang som ”Midnatt i Paris” (2011).
Bosniens huvudstad Sarajevo får, föga förvånande, huvudroller i filmer som berör kriget som utspelades där, från ”Welcome to Sarajevo” (1997) till svenska ”Min faster i Sarajevo” (2016). En buskisrulle eller romantisk komedi med Sarajevo i titeln skulle närapå kännas osmaklig.
Vissa filmer döpta efter städer, som ”Casablanca” (1942), har blivit så ikoniska att andra filmtitlar med samma stad i namnet får svårt att hävda sig.
Städer, regioner och länder betalar ibland väldigt mycket pengar för att locka filmproduktioner, och i förlängningen turister, till sig. Flitig exponering av turistmål på film uppfattas inte som reklam även om det också kan ses som en typ av produktplacering.
Och all marknadsföring är bra marknadsföring, verkar vår huvudstad resonera, när den har titelrollen i kommande internationella storfilmen ”Stockholm”. Som inte är en romkom med kärleksmöten i Kaknästornet, promenader på Djurgården och kyssar i Gamla stan, utan en skildring av Norrmalmstorgsdramat 1973.
Noomi Rapace, Ethan Hawke och Gustaf Hammarsten har några av rollerna i filmen som beräknas ha premiär nästa år, och exteriörer filmades nyligen i Stockholm. Filmregion Stockholm-Mälardalen har pumpat in pengar i produktionen, men vill inte säga hur mycket.
Det återstår att se ifall en film om gisslantagning och stockholmssyndromet lockar eller avskräcker potentiella turister.
I dag går kärlekskomedin ”Vilse i Paris” upp på svenska biografer. Läs Stefan Hedmarks recension av den här.