Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Makalöst skådespel – men svagt manus

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-12

Sebbe Betyg: 2 av 5 plusBetyg: 2 av 5 plus

DRAMA Ända sedan Babak Najafi gjorde ”Elixir” (2004) är vi rätt många som nyfiket väntat på hans långfilmsdebut. Novellfilmen, visad i SVT, var en smått mästerlig uppvisning i hur man tacklar ett allvarligt ämne på ett lättsamt och underhållande sätt. Ett gäng invandrarungdomar förvandlades med hjälp av en neongrön dryck till riktiga svennar, med tragikomiskt resultat.

”Sebbe” har dock en helt annan ton. Rätt så nattsvart. Om filmer kunde ha kusiner, skulle några av dem till ”Sebbe” vara de som gjorts av Ken Loach, bröderna Dardenne eller Andrea Arnold, bioaktuell med ”Fish tank”. Det handlar om att skildra en arbetarklass som med nöd och näppe överlever från dag till dag.

Filmens 15-åriga huvudperson Sebastian (Sebastian Hiort af Ornäs) och hans ensamstående mamma Eva (Eva Melander) bor i en nedgången lägenhet i ett slitet bostadsområde i en förort till Göteborg. De har ont om pengar och de få slantar Eva får över spenderar hon helst på alkohol. ”Sebbe” har inga nära vänner och blir mobbad av killgänget i skolan. Mammans försök att glädja ”Sebbe” med en födelsedagspresent, som är stulen, kombinerat med sonens intresse för teknik, gör att det kör ihop sig ännu mer?…

Filmens bildspråk, ljudspår och stämningar, är kongenialt med dess dystra budskap. Babak Najafi är faktiskt så mån om att berätta i just bilder och ljud, att han kanske inte själv sett bristerna i sitt eget manus. Fånig symbolik med en hund, scener som rinner ut i sanden och framför allt att man med filmens korta speltid (80 minuter) missat chansen till fördjupning i personporträtten. Några förklaringar till hur familjen hamnat i denna situation hade ökat förståelsen och medkänslan för Eva.

Brister som filmens två enormt stora tillgångar ändå nästan övervinner. För de båda huvudrollsinnehavarna är makalöst bra. Amatören Sebastian Hiort af Ornäs lyser lika starkt när han är tystlåtet ledsen som intensivt arg. Och Eva Melander har en utstrålning framför filmkameran som gör att det verkligen bränner till i många scener.