Klyschfest som slår in vidöppna dörrar

Jens Peterson

Kärlek deluxe

Regi Kicki Kjellin, med Moa Gammel, Martin Stenmarck, Lotta Tejle,

Sarah Dawn Finer, Malin Buska, Andreas La Chendardière, Peter Dalle.

KOMEDI Bästsäljande författaren Selma Trastell har släppt ännu en succé och förläggaren är lycklig. Men Selma blir sågad. Selma vill ha beröm av recensenterna. Selma vill skriva ”fin” litteratur.

Hon stöter ihop med sin värsta fiende, den kritikerhyllade Britta Mattsson. En konfrontation på krogen leder fram till att Britta ska lära Selma att bli en riktig författare som skriver om svåra saker på ett krångligt vis. Livslektioner. Pygmalion light.

I inledningen har Selma engångssex med en musiker, en glad skit som tar dagen som den kommer och bor på en båt. För att skriva bättre bör hon i stället vara ihop med en ångestfylld poet som skriver med sikte på Augustpriset.

Yta ställs mot djup i båda fallen.

Det sägs att klyschor blir klyschor för att de är sanna, men ”Kärlek deluxe” är byggd för mycket på förenklingar och karikatyrer. Jag gillar också populärkultur och kan svälja de lättaste trivialiteter om de förpackas rätt. Men när den labrador-gullige musikern John (Martin Stenmarck) kommer åkande på rullskridskor inne på Stockholms stadsbibliotek blir det för övertydligt även för den mest tålmodige.

”Kärlek deluxe” är befolkad av karikatyrer och klippdockor som det är svårt att ta på allvar. Det är svårt att förstå deras handlingar.

Skådespelarna gör det bästa av sina Typer. Moa Gammel är den kluvna huvudpersonen som utsätts för många jobbiga prövningar för att skriva så kallad fin litteratur. Sarah Dawn Finer och Malin Buska är trovärdiga bästisar, som hamnar i skymundan när författaren byter utseende och omgivning i försöket att få en annan image. Martin Stenmarck fungerar som den bohemiska älskaren.

Görel Crona och Peter Dalle är kul i biroller. Lotta Tejle är mycket underhållande som den syrligt intellektuella Britta Mattsson, en sorts parodi på kulturpersonligheter och mentala manchesterkavajer.

Naturligtvis står den här berättelsen på populärkulturens sida, men den slår in öppna dörrar. Visst kan lättsamhet väga tyngre än pretentiösa saker. Om det är bra.

Men tyvärr är ”Kärlek deluxe” mer underlig än underhållande.