Ali Abbasi om varför ”Holy spider” inte kunde göras hemma i Iran
”Jag ligger nog lågt med att åka till Iran ett tag”
Uppdaterad 2022-10-13 | Publicerad 2022-05-25
CANNES. Seriemördarfilmen ”Holy spider” har blivit en av filmfestivalens mest omtalade. En film som utspelas i Iran – men som av censurskäl spelades in i Jordanien.
– Så fort det händer något för realistiskt i en iransk film, klipper man till någon metafor. En blomma som vajar i vinden. Det är fan inte film, enligt mig, säger regissören Ali Abbasi, 41.
Vi svenskar räknar Ali Abbasi som en av de tre svenskar som tävlar om Guldpalmen. För fyra år sedan vann hans svenskproducerade ”Gräns” första pris i sidosektionen Un Certain Regard. Den iranskfödde regissören flyttade till Sverige för att plugga kring 20-strecket, från hemlandet Iran. Numera bor han i Köpenhamn och ”Holy spider” tävlar för Danmark.
Filmen är inspirerad av verkliga händelser. I början av 2000-talet mördade en gift trebarnsfar (Mehdi Bajestani i filmen) 16 prostituerade kvinnor i den heliga staden Mashhad. Polisen var föga intresserade av att fånga honom. De tyckte bara det var bra att han ”rensade upp på gatorna”. En kvinnlig journalist (Zar Amir-Ebrahimi) började snoka och till sist greps mördaren och ställdes inför rätta. Då blev han ändå en martyr, en slags folkhjälte.
”Folk i Iran är som alla andra – knullar och skiter”
Först var Ali Abbassi redo att kompromissa lite grann för att få spela in på plats i Iran.
– Jag drack te med kulturmyndigheterna. De skulle fundera på saken. Efter ett år ville de träffas igen och dricka mer te. Det tolkade jag som ett nej.
Då skulle de spela in i Turkiet. Men iranska myndigheterna hade inflytande över turkarna också, så till sist blev det Amman i Jordanien.
Och nu skräder inte Ali Abbasi orden om censuren i Iran. Han har med några sexscener och andra typer av scener som aldrig tillåts i landets filmer. Han nämner inga andra regissörer vid namn, dubbla Oscarsvinnaren Asghar Farhadi sitter i årets jury för Guldpalmen och Ali har jobbat med hans klippare, men säger:
– Jag har respekt för flera filmmakare i Iran. Men folk där är som alla andra. Knullar, skiter, går till prostituerade, kramas offentligt, gör massor av saker som aldrig får skildras i filmerna. Så fort det bränner till i en iransk film, klipper de till någon jävla metafor, en blomma som vajar i vinden. Det är fan inte film, enligt mig.
– Kvinnorna har alltid slöjor på sig. Även inomhus i filmerna. Så är det inte på riktigt. Det är ett väldigt misogynt samhälle.
Kommer tiga ihjäl filmen
Vid galapremiären dök ett antal kvinnor oanmälda upp på röda mattan. Med plakat och bengaleldar protesterade de emot hur många kvinnor som har mördats i Frankrike under senare år.
– I Iran har de verkligen inte kommit särskilt långt när det gäller kvinnors rättigheter. Protesterna här visar väl att det finns mycket problem när det gäller det även i västvärlden, säger Ali.
Ett par timmar efter presskonferensen träffar jag honom i en mindre grupp.
Jag är nyfiken på hur han tänker med sina kraftfulla kritik av det forna hemlandet, både i filmen och vad han säger, med tanke på att hans familj bor kvar där. Och att han ibland åker dit.
– Jag väntar på officiella reaktioner. Mest tror jag de gärna tiger ihjäl filmen. Men personligen ligger jag nog lågt med att åka till Iran ett tag.
