Visar Ingmar Bergman som en riktig människa

Jens Peterson

Bergman - ett år, ett liv

Regi Jane Magnusson, med Ingmar Bergman, Liv Ullmann, Dag Bergman, Gösta Ekman, Lena Endre, Thorsten Flinck.

DOKUMENTÄR. Året är 1957. Ingmar Bergman, som då är 39 år, inledde med premiär på ”Det sjunde inseglet”. Då hade han inte ens fått idén till ”Smultronstället”. Den skrevs, filmades och hade premiär senare samma år. Två mästerverk som gjorde den svenske regissören till en internationell gigant.
Men han jobbade mer det året. Mycket mer.

Ingmar Bergman var teaterchef i Malmö med uppmärksammade pjäser. Han skrev manus till ett par filmer och spelade in ”Nära livet” om en förlossningsavdelning.
Privat hade han flera förhållanden, han var gift med sin tredje hustru, Gun Grut. Han hade sex barn. Och magsår. När han blev inlagd på sjukhus skrev han manus.
Jane Magnusson, som också är berättarröst i dokumentären, återkommer till 1957 som en refräng i filmen. Ingmar Bergman började ösa allt mer ur sitt eget själsliv, men filmen är ett porträtt över hela hans liv och karriär.

Som barndomen. Ett av filmens scoop är en tidigare inte visad intervjuad med regissörens fyra år äldre bror Dag, filmad 1977. Dag hävdar att Ingmar Bergmans uppväxt inte alls var som regissören själv beskrev den, som i självbiografin ”Laterna magica”. Dag säger att lille Ingmar var ett älskat barn, duktig i skolan. Det var Dag som fick stryk av fadern, den stränge prästen. Ingmar var mer Fanny än Alexander, den som såg sitt äldre syskon bli illa behandlad.
Konstnären gjorde det till sin egen berättelse. Att samtalet med Dag Bergman aldrig visats beror på att Ingmar Bergman stoppade det.

Filmen lyfter fram honom som tyrann över svenskt kulturliv. Visar hans hetsiga humör. Thorsten Flinck berättar hur han behandlades när Bergman blev ursinnig på hur Dramatens ”Misantropen” förändrats efter premiären. Bergmans ungdomliga fascination för Tyskland och nazismen tas upp, och en grym händelse där han påstås ha lurat Gunnar Björnstrand att denne var allvarligt sjuk för en rolltolkning.
Barbra Streisand berättar entusiastiskt om hur hon hälsade på sin dåvarande man Elliott Gould när denne spelade in ”Beröringen” med Bergman. Många intervjuas, men mångåriga medarbetare som Harriet Andersson och Max von Sydow saknas i filmen.
Utdrag ur en Dick Cavett-intervju där en skrattande Bergman och Liv Ullmann har olika minnesbilder kring terapi.

Ett år och ett liv med ångest och dödsskräck. Men allt var inte svårt och svårmod. Det finns också humor och arbetsglädje i porträttet. Folk som Ingmar Bergman blir ofta monument eller statyer; här visas en människa med brister och småaktighet.