”En fantastisk kvinna” – berörande men enkelspårig transskildring
Uppdaterad 2019-02-18 | Publicerad 2018-02-09
FILMRECENSION Den chilenska transskildringen ”En fantastisk kvinna”, som är en av konkurrenterna till svenska ”The square” på Oscarsgalan, är angelägen men övertydlig.
En fantastisk kvinna
Av Sebastián Lelio, med bl a Daniela Vega, Francisco Reyes, Luis Gnecco och Aline Küppenheim.
DRAMA Kvinnan i titeln på den här chilenska filmen – som är en av konkurrenterna till Ruben Östlunds "The square" i kategorin bästa utländska film på årets Oscarsgala – är Marina (Daniela Vega). En ung transkvinna i Santiago som är tillsammans med den betydligt äldre Orlando (Francisco Reyes).
De älskar varandra som vilket par som helst, men när Orlando plötsligt dör, visar läkare, poliser och familjemedlemmar sig alla från sin sämsta sida, och Marina möts av kyla, förnedring, misstänksamhet, ignorans och till och med våld, och förnekas helt rätten att sörja och få ett avslut.
Budskapet är angeläget, bildspråket vackert och Daniela Vega är otroligt bra i huvudrollen, men filmen är också övertydlig och enkelriktad, och förlorar på att man aldrig får veta så mycket mer om Marina än att hon är, ja fantastisk.
Många har jämfört "En fantastisk kvinna" med Pedro Almodóvars filmer, och själv önskar jag nästan att det faktiskt var den spanske veteranen som hade gjort den. För då hade det kanske blivit en mer blodfull film.