Pernilla Wahlgren: "Jag har tappat glädjen till livet"
Uppdaterad 2016-10-11 | Publicerad 2013-06-18
Artisten berättar öppet om separationen: ”Jag har hållit uppe fasaden”
Hon blev lämnad av pappan till sin yngsta son.
Pernilla Wahlgren kämpar fortfarande för att hitta livsglädjen igen.
– Jag har varit så otroligt olycklig, säger hon i en intervju med tidningen Mama.
Pernilla Wahlgren, 45, och Joachim Lennholm, 39, var ett par i sex år.
De var kära, sambos och fick sonen Theodor 2007.
Men så började de att glida i sär.
Pernilla Wahlgren förstod inte riktigt vad som hände. Han bara "gled ut". Allt kändes märkligt – och snabbt började livet kretsa kring lögner och förnekelser. I en intervju med tidningen Mama berättar hon om den tuffa tiden.
– Jag har hållit uppe den där fasaden hela tiden. Efter att Jocke lämnade mig så… jag har varit så otroligt olycklig. Jag har nästan haft sådan här dödssorg. Ett tag har vi ändå levt som en familj, fast vi inte varit det. Vi har gjort alla saker tillsammans och vi har haft väldigt, väldigt kul ihop. Det har verkligen varit vi tre, som spelade minigolf, bowlade, spelade biljard, åkte båt, fikade…, säger hon till tidningen.
Infekterat uppbrott
Men så kom hon alltid hem igen och beskriver hur hon "ramlade ner i något hål". Separationen, som skedde när Theo bara var ett år, blev infekterad och hon kunde själv knappt förstå vad som hände.
– När jag frågat om han träffat någon annan har han sagt att jag är paranoid, men som kvinna känner man på sig det och jag hade ju rätt.
Tidigare hade paret drabbats av ett missfall i vecka 14 – så sonen Theo var både efterlängtad och planerad. Ändå ville Pernilla vänta för att se att förhållandet verkligen skulle hålla. Hon hade varit ensam med barn tidigare. Och hon ville inte att det skulle bli så igen.
– Jag var nog den som bromsade mest på grund av mitt "bagage" och för att vi verkligen skulle vara säkra på vår kärlek till varann. Han visste vad jag hade bakom mig. Att det SISTA jag ville var att få ännu ett skilsmässobarn. Så det kan jag känna så här i efterhand, att jag inte fattar grejen varför han… Jag trodde verkligen att det skulle vara vi för alltid, säger hon till Mama.
Fortsatte umgås
Men Jocke lämnade – och flyttade ut. Ändå fortsatte de att umgås som en familj. Pernilla beskriver det som en "låtsasfamilj", som inte bråkade, som inte tjafsade, men där hon hela tiden gick runt med ont i magen och tusen frågor. Men de blev aldrig besvarade. Och det gör att sorgen fortfarande sitter kvar.
– Jag älskade honom, jag älskade att vara en familj. Då kämpar man för det. "Okej, du har gjort ett snedsteg men jag förlåter dig. Och så ännu ett till. Vi provar igen." Men till slut tappar de väl respekten för en, antar jag. Tänker att "jag kan göra vad jag vill, hon förlåter mig i alla fall."
Försöker hitta lyckan
För två år sedan trodde hon att de var på väg tillbaka, men i dag har hon äntligen slutat hoppas, säger hon. Hoppet har hindrat henne från att hitta någon ny. Att hitta lycka, kärlek, fortsättning. Nu ska hon bearbeta allt för att gå vidare.
– Alla lögner och svek som jag har gått igenom har gjort att jag tappat glädjen till livet litegrann, så nu fokuserar jag på mig själv och att bli lycklig igen, i stället för att försöka finna lyckan i någon annan. Jag är i grund och botten en glad skit och jag vill inte gå och må dåligt längre! säger hon till tidningen.
Joachim Lennholm har enligt Mama avböjt att kommentera saken.