”Han ville inte dö”

Chris Cornells fru tror inte på makens självmord

Magnus Sundholm

HOLLYWOOD

Den 18 maj hittades rockstjärnan och tvåbarnspappan Chris Cornell död på ett hotellrum.

Han hade hängt sig.

Men hans fru, Vicky, hävdar att det inte var självmord.

– Min Chris var glad, kärleksfull, omtänksam och varm. Han var inte en deprimerad man, säger hon i en intervju med veckotidningen People.

Hon skyller dödsfallet på en annan faktor.

– Jag missade inga tecken på depression. Jag missade tecknen på missbruk.

Cornell, som blev 52, hade brottats med beroende sedan barndomen.

I fjol började han ta receptbelagda sömnmedel. Ändå var han trött.

– Det var ett tecken på att allt inte stod rätt till, säger hans fru.

Vicky Karayiannis hade träffat Audioslave- och Soundgardensångaren på en efterfest i Paris 2003. Då jobbade hon som PR-kvinna och de fann varandra direkt.

– Den natten pratade vi till sex på morgonen. När han sen hade lediga dagar på turnén flög han till Paris tillbaka för att träffa mig. Det var som en saga.

Ställe ultimatum

Hon kände till hans demoner och visste att han precis hade avslutat en behandling på avvänjning.

I början av deras äktenskap drabbades han av återfall.

– 2009 hade vi fått våra barn och jag gjorde klart för honom att jag inte ville veta av det längre. Jag bad honom välja.

Ultimatumet fungerade. I flera år höll han begäret stången. Hon uppger att han var en mycket närvarande pappa.

– Vi reste med honom. Han kunde komma av scenen, vara helt svettig och direkt ta hand om bebisen.

Bara dagar innan självmordet valde han och hans fru möbler till familjens nyrenoverade lägenhet på Manhattan i New York.

– Han var så glad, säger hon.

En sjukdom

Därför tror hon inte på att självmordet var planerat.

På schemat stod en soloturné och en familjetripp till Disneyland med parets barn Toni, 12, och Chris, 11.

– Han skulle aldrig sätta punkt på det sättet. Han ville inte dö. Han var påverkad.

– Hade han planerat att ta livet av sig hade han skrivit ett brev.

I dag undrar hon hur hon kunde ha missat varningssignalerna.

– Jag antar att jag kopplade av, säger hon.

En del av hennes sorgearbete är att tala ut.

– Beroende är en sjukdom. Jag ska göra allt i min makt för att andra barn inte ska behöva gråta som mina har gjort.