”Jag samlar på vackra kläder och skor”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-20
Martina Bonnier bjuder in oss i sin garderob
Prada, Anna Sui och Versace. Söndag fick titta in i ”Damernas världs” modechef Martina Bonniers fashionabla garderob.
Hemma i Martina Bonniers garderob trängs Pradaklänningar från senaste kollektionen med rariteter från Max Mara och Yves Saint Laurent. Och svensk haute couture från Pär Engsheden får hänga på tunna galgar bredvid Prêt-à-Porter från Christian Lacroix.
Massor av väskor
Hatthyllan i sekelskifteslägenheten på Östermalm har fått ge utrymme för Martinas stora väsksamling. Den innehåller bland annat den klassiska Jane Birkin-väskan och Kellymodellen från Hermès, men även mer vardagliga väskor från Mulberry och så förstås väskor från favoritmärket, italienska Bottega Veneta.
– Jag samlar på vackra kläder och skor. Folk som inte känner mig tror att jag lägger massor med pengar på designade kläder, men det är inte sant.
Jag vet däremot precis vad jag vill ha och jag slänger aldrig någonting. Ett klassiskt plagg går aldrig ur modet och du kan ha det i femton år om du vårdar det rätt, säger Martina Bonnier med eftertryck.
Berättar i ny bok
Hon är i dagarna aktuell med en ny bok som heter ”Fashionista” (Wahlström & Widstrand) där hon berättar anekdoter ur sitt liv, sin totala hängivenhet till klädkonsten och hennes eftertraktade jobb som modechef för modemagasinet Damernas värld, DV Mode och DV Man. Hon är en t
ung maktfaktor i modevärlden där ett omnämnande i rätt sammanhang av henne, kan innebära guld och gröna skogar för en ännu icke etablerad designer.
– Det är kul att följa unga designers väg. Jag försöker ta mig tid och besöka dem innan de slår igenom. Jag har till exempel plagg från Marcel Marongiu och Lovisa Burfitts första kollektioner, säger hon. Martina tar fram en svart långklänning designad av gode vännen Lars Nilsson, från tiden då han var designer för modehuset Nina Ricci i Paris. Klänningen är en av hennes favoriter, men hon har många.
Sveriges djävul?
Hon är trogen gäst hos de stora designerhusen i Paris och Milano vid de säsongsvisa modevisningarna i modets huvudstäder. Allt som oftast stöter
hon på Anna Wintour, amerikanska modemagasinet
Vogues chefredaktör som legat till grund för boken och filmen ”Djävulen bär Prada”. En powerwoman som har rykte om sig att vara en tyrann på jobbet som kräver att medarbetarna ska komma i högklackat och bära designerkläder från topp till tå. På frågan om de har några likheter svarar hon:
– Ha ha, det får du fråga mina medarbetare om, men jag tror inte det. Mina medarbetare får klä sig hur de vill. Fast jag tror att man sätter en viss standard på jobbet om man själv klär sig på ett visst sätt. Anna Wintour är en mycket spännande person. Hon kommer till visningarna, sätter sig direkt på sin plats, småpratar sällan, går omedelbart när hennes jobb är klart och hon svarar mycket korthugget på tilltal. Man ser henne aldrig med en cocktail i handen, berättar hon.
Favoritskorna med röd sula
Stiletthöga skor står uppradade i Martinas garderob som täcker en hel vägg på fem meter. Ljuset faller in i garderobsrummet och den vackert inredda lägenheten har utsikt över de gamla kvarteren på Östermalm som kallas Lärkstan.
I hennes garderob finns inte många toppdesigners som inte är representerade, men vissa plagg åker på oftare än andra. Som en gammal
Armanikavaj från 1980-talet som just upplever en revival.
– Jag har en body av Azzedine Alaia som jag ständigt återkommer till, den har jag haft i tolv-femton år och bland skor är Christian Louboutin en av mina absoluta favoriter. Jag vill att min garderob ska spegla min personlighet, och ju äldre jag blir desto mer klassiska blir mina klädval. Jag vet att jag inte passar i storblommiga kläder, därför köper jag inte den typen av plagg, även om jag gillar dem på andra, säger hon med ett övertygande leende.