En gåta att låten fått vänta i 33 år
Originalversionen av balladen ”The promise” hade samma status i 33 år:
Outgiven.
Hur det gick till är fortfarande en gåta.
För drygt en vecka sen samlades Bruce Springsteen och The E Street Band i en gammal byggnad i Asbury Park, New Jersey.
Tidigare var samma lokal mest känd för att ha inhyst en antik karusell.
Konserten var minst sagt exklusiv. Publiken bestod av exakt 59 personer som vunnit biljetter via fansajten backstreets.com, släkt och vänner.
Springsteen spelade totalt in tio låtar på fyra timmar. Varenda låt togs om minst två gånger. Syftet var att marknadsföra nya boxen ”The promise: The Darkness on the edge of town story”.
Den korta setlistan innehåller bara obskyra outtakes. Flera av dem har aldrig tidigare framförts live.
I den fem låtar långa sammanfattningen som Springsteen nu väljer att streama på nätet saknas flera rariteter från konserten, som ”One way street” och ”The brokenhearted”. Men boxens titelspår är naturligtvis med.
I ”The promise” förstärks E Street Band av Jacksons Brownes violinist David Lindley. Och det blir om möjligt ännu mer obegripligt att balladen fick vänta i över tre decennier innan den släpptes officiellt.
Bruce Springsteen skrev den bittra texten i ”The promise” när han var 27 eller 28 år gammal. Men orden passar och klär en 61-årig rockhjälte som sett och gjort allt ännu bättre.
Setet avslutas med mycket tut- och trombonglädje – en lång cover av Elvis Presleys julklassiker ”Blue Christmas”.
Finalnumret hade också kunnat heta ”Alla får luvor”.
Ni kommer att förstå varför.