Oliver Stone borde tvingas umgås med onani-hatare
NEW YORK. Blue horseshoe loves ”Boardwalk empire”, ”The town”, SAMCRO-Jax och nya Neil Young.
Men inte ”Wall street”-uppföljaren.
Oliver Stone borde få tillbringa resten av hösten på Tea party-demonstrationer som straff för sin låga ambitionsnivå.
Första ”Wall street” råkar – något oklart varför, faktiskt – vara en av mina favoritfilmer. Jag har sett den fler gånger än jag vill tänka på och kan i princip varenda replik utantill.
Som Blue horseshoe loves-raden i ingressen. Den tillämpas i filmen när Gordon Gekko och Bud Fox ska fiffla med aktier, men jag använder den varje gång jag vill hylla något som ligger mig riktigt varmt om hjärtat.
Blue horseshoe loves Brage, säger jag till exempel ofta. Och Blue horseshoe loves yoghurt-såsen till köttbullarna på min vän Alons nya krog Mémé (ja, riktigt så omständligt uttrycker jag mig inte, men viss övertydlighet är nödvändig här ...).
Men ”Wall street: Money never sleeps” – som jag längtat efter som jag vanligtvis bara längtar efter violbumlingar – finns det dessvärre inga skäl att älska.
Gordon Gekko är fortfarande en förförisk tölp med sinne för minnesvärda oneliners, New York-miljöerna knäcker och en hopplös nörd kan förstås fortfarande febra över vissa detaljer.
Men själva filmen står i samma förhållande till sin föregångare som ”Gudfadern 3” gjorde till sina. Den är – förhållandevis – ihålig, klichéfylld och ointressant.
Att halvbolsjeviken Oliver Stone inte ansträngt sig för att skydda sin ”legacy” bättre borde rendera honom en höst med Tea party-anhängare, företrädesvis i Delaware där de just primärröstat fram en ”Cuckoo’s nest”-patient som heter Christine O’Donnell, har ägnat sig åt häxkonst och vill förbjuda onani.
Tack och lov finns det gott om annat Blue horseshoe kan älska just nu. Som detta:
”Boardwalk empire”. Jag är inget stort Buscemi-fan, men som Nucky Thompson – huvudrollsmyglaren i det löjligt snygga dramat om hur USA förstörde sig självt med the prohibition – är han fantastisk.
Neil Youngs ”The noize”. Som fina Nyllet sa: Neil Young gör ett riktigt ambitiöst, genialt album per decennium. This is it.
Jax. Den mest betagande tv-karaktären sedan Tony Soprano, Omar och Toby Ziegler återfinns i ”Sons of anarchy”.
”The town”. Ben Afflecks nya rymmer den bästa bankrånarscenen sedan ”Heat”. Och Boston har aldrig sett bättre ut.