Jag vill ha mer pop om vischan

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Fredrik Virtanen slår fast vem som är inne och ute i nöjesvärlden - VARJE LÖRDAG

USA har en lång, vacker tradition av att lovsjunga geografiska platser. Amerikanen romantiserar, gör vackert av fult. Det är överlevnad som poesi.

Nu har drömmarna äntligen nått Sverige.

Släng in ett "Des Moines", ett "Brooklyn", ett "Texas", ett "Beale street" eller att "a truckstop instead of St Peter"s" i en låttext och jag älskar låten som en dåre älskar livet, även en sån här dag när jag helst bara vill kedjeröka och gråta i en Fantaburk (jag saknar Jesus, gör inte du?).

Alla som varit i Detroit vet att skönhet saknas där, men i händerna på en strävsam immigrant med gitarr är motorstadens bakgator det förlovade landet.

Svensk rock har hellre ägnat sig åt mesig naturlyrik och fyrar.

Med arbetarstaden Norrköping som märkbart undantag (Lundell, Eldkvarn, Magnus Johansson) har det främst varit Stockholms innerstad som besjungits (Scocco, Orup, Lundell m fl).

Kanske har vi inte haft något behov av att romantisera vischan. Kanske har socialdemokraterna vaggat oss lugna.

Men på senare tid har något hänt. Håkan Hellström glorifierar Göteborg, Magasinsgatan och Gullbergs kaj. Timbuktu drar till Malmö, Alf hänger i Malmö city, Thåström döper hela sin platta till en adress i Högdalen.

Hel skiva om Östersund

Och i nästa vecka kommer sötpopbandet Vapnet med en hel skiva om gator och platser i Östersund.

Du läste rätt. Gator och platser i Östersund! Det är förstås fantastiskt.

Förutom den där obehagliga republiktanken med en dårgubbe i täten, har jag alltid haft ett gott öga till hela Jämtland och Östersund i synnerhet.

Nu älskar jag skiten. Jag vill åka E14 till Storgatan, Thoméegränd, Rådhusgatan, Bangårdsgatan, Prästgatan, Brunflovägen, Färjemansleden och Stuguvägen (samtliga Vapnet-titlar).

Och jag vill ha mer.

Garagerock från Ullared

Jag vill ha popsånger om den smutsiga sidan av Mjölby, jag vill ha krautrock om svartsjuka i Skövde, jag vill ha garagerock från ett stängt parkeringshus i Ullared och svarta elektropopbetraktelser från en landsväg mot Gävle och sköra countrygråtare om homosexuell olycka i Jönköping och bitter landsvägsromantik från ett ihjälfruset E6 och djupa gospelballader om en kärlek som försvann på en färja i Trelleborg.

Kanske fanns det en tid då vårt land inte behövde romantiseras men den tiden finns inte mer.

VECKANS"

INNELISTAN

UTELISTAN

Fredrik Virtanen