Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Stella, Estelle

Spotify-appar lappar hålet efter booklets

Markus Larsson.

En gång var Spotify bara spellistor.

Det kanske räckte.

Men i dag får man också veta varför Stevie Wonder ringde till Ghana 1985.

För ett tag sedan köpte jag samlingarna ”Street corner symphonies”.

Fem volymer på cd med den vackraste, mest ursprungliga gatumusiken som heter doo wop – vokalgrupper som stod på i gathörnen i framför allt New York och sjöng om kärlek med världens skiraste falsetter.

Den tyska kvalitetsetiketten Bear Family försöker nu sammanfatta genren, från slutet av 40-talet och framåt.

Jag köpte cd-skivorna eftersom de kommer med utsökta booklets - texthäften där historien bakom musiken och varje låt och artist berättas med stor kunskap och passion.

Jag har saknat booklets. De har fört en tynande tillvaro sedan fysiska skivor blev lika relevanta som vänstertrafik.

Jag är så gammal att jag minns hur det var att vända ut och in på en vinylskiva. Gärna med ett fold out-omslag. Jag vet hur det var att köpa och titta på ”The Joshua tree” eller ”Rattle and hum” med U2. Varje svartvit bild berättade en historia om bandet.

Och det var ännu bättre om det fanns en text i en samling eller box. Det gav något mer, en fördjupning.

Just det skuffades undan i den digitala revolutionen, när allt började handla om enskilda låtar.

Spotify kan ha kommit på en lösning och ersättning till denna booklet.

De har lanserat appar där olika artister pratar om eller listar sin favoritmusik. Först ut är multiartisten Quincy Jones, dj:n och producenten Tëisto, punkarna Rancid och metalbandet Disturbed.

Förut läste man intervjuer eller essäer om musiken man lyssnade på. Nu kan man lyssna på hur Quincy Jones pratar om hur han samlade över ett dussin låtskrivare i ett rum för att göra Michael Jacksons ”Man in the mirror”.

Eller hur Stevie Wonder fick ringa upp Ghana för att hitta rätt uttal för ett afrikanskt uttryck i ”We are the world”, klockan tre på morgonen, i en studio som svämmade över av stora egon som Ray Charles och Bob Dylan.

För den som vill veta mer, eller är intresserad av vad ens favoritartist rekommenderar, är apparna en guldgruva.

Fast det är klart. Förutom att man kan välja bort snacket är det ingen ny uppfinning.

Förut kallades det för radio.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln