Vilket snedtramp, SVT
Markus Larsson: Jag säger som Marie Serneholt – vad hände där?
LULEÅ. Marie Serneholt sa det bäst i direktsändning:
– Vad hände där?
Ja, det kan man fråga sig.
Första deltävlingen 2011 kommer inte bli ihågkommen för musiken.
SVT:s missar kastar en skugga över Dannys och Swingflys finalbiljetter samt Dilbas praktfiasko.
Ingen begär att en livesändning, med allt vad det innebär, ska vara perfekt.
Men det är ytterst märkligt att Sveriges största tv-program trampar snett precis när de ska avslöja vilka bidrag som ska vidare eller åka ut.
Det är programmets viktigaste moment.
Och där framstod alla inblandade som ett gäng amatörer som står med öppen mun på ett kalfjäll och pinkar i motvind.
Har SVT nånsin varit lika klantiga i Melodifestivalen? Jag vet inte.
I och för sig kan jag tycka att följetongen där Peter Stormare spelar ett skägg med militärbyxor var ännu taffligare, ännu mer TV3, men den biten får tv-tyckarna analysera närmare.
Musiken då?
Jag vidhåller, med en dåres envishet, att detta var den starkaste premiärveckan jag sett sen jag började bevaka ”tjoho”-karnivalen 2006.
Med undantag av reggaenumret med rullgardinen och en tjomme som heter Rasmus höll låtarna en ovanligt hög nivå.
Danny var ärkegiven i final. Om ett annat nummer fått fler röster än Södermalms Vanilla Ice skulle regeringen, enligt min ödmjuka åsikt, behövt avskeda tv-tittarna. Visst, efter tre minuter vill man mura igen truten på den tjatiga refrängen i ”In the club”, men det är samtidigt ”Idol”-generationens snyggaste och mest lyckade nummer. Där visade Danny Saucedo en klass som aldrig märks i EMD.
Det är också glädjande att Swingfly överraskar.
”Me and my drum” är förvillande lik alla låtar som ”Swingen” släppt innan han bestämde sig för att uppträda här. Men refrängen är fetare än en bratwurst.
Rapparens profilerade position som sidekick i Teddybears STHLM har tydligen satt spår.
Som en klok kollega sa efteråt: underskatta aldrig Teddybears-effekten hos folk.
Swingflys dataspelsbonanza gick till final på bekostnad av Jenny Silver, som i år försöker spela en klassisk schlagerdiva som halsat ABBA-låtar till frukost.
Det är inget att sörja över.
Om nostalgiska schlagernummer blir alltför framgångsrika i tävlingen kommer den att kännas lika modern som Siewert Öholms ”Svar direkt”.
Och en sak begriper jag inte alls – vad fan gjorde Dilba i Melodifestivalen? Hennes inställning och engagemang verkade sitta i ett annat land och spela poker.
Men missar och skrällar och programledardebuter till trots, kvällens viktigaste bidrag är röstsiffrorna.
320 608 röster registrerades under kvällen. Ifjol drog första deltävlingen i Örnsköldsvik in 446 411 stycken.
Det kan vara en fingervisning om publikens intresse.
Är de mätta nu?