Dyrare biobiljetter är inte rätt väg
Dyrare biobiljetter.
Färre biobesök.
Nu krävs att politikerna vill satsa på filmen och svenska biobesök.
Förra helgen var jag på bio i New York. Betalade sex dollar för biljetterna, knappt 45 kronor. Det var länge sedan en svensk normalbiljett kostade det. Naturligtvis är de svenska priserna ett skäl till att biobesöken minskat. Man vill vara säker på att få en prisvärd upplevelse om man ska lägga närmare en hundring på biobesöket.
I synnerhet när man kan köpa en hyfsat ny dvd för samma pris som en biobiljett. Eller hyra två.
När köpfilm kom till Sverige i mitten av 1980-talet kostade de strax under 200 kronor. Det gör det
i dag också, vilket betyder en reell prissänkning.
Att göra biobiljetterna ännu dyrare är inte rätt väg att gå.
Det har uppstått en ond cirkel. Eftersom svenskarna går mer sällan på bio stänger biografer och färre filmer får premiär. Då går folk ännu mindre på bio. Då stänger fler biografer.
Filmavtalet är en komplicerad konstruktion. Nu ska det upphöra, men ändå gälla i två år till.
I?stället för att 10 procent av varje biobiljett nu går till Filminstitutet ska det finansieras via skatterna.
Filmavtalet handlar mycket om produktionsdelen. Hur ska vi få mer pengar till svensk film, och vilka filmer ska det satsas på? Men det är också viktigt att de filmer som görs får en chans att visas och nå en publik. När kulturpolitikerna bestämmer sig för hur de vill hjälpa filmen kan de fundera på ett system med biografer
ägda av det allmänna. Som i Norge.
Det finns hopp för biograferna. I år är det bättre besökssiffror. 3D växer och ger en ny sorts upplevelse. Digitala biografer kan sprida film till fler platser snabbare.
Till sist handlar det om vilka filmer som görs.
I dag mår svensk film bra. Nu rullar både publikframgångar och festivalfavoriter. Vad sker när filmavtalet försvunnit?
Dyrare biobiljetter. Det lockar ingen.