Nu fruktar jag inte längre Javier Bardem
CANNES
Det fanns en tid när man trodde att man skulle få en smäll på käften om man ställde en fråga till Javier Bardem.
Nu är han vänligheten själv.
Tänk vad fru och två barn kan göra.
Vi träffades på en så kallad junket i mexikanska Cancun för många år sedan. Det var en sån där presstillställning där filmbolaget staplade filmer på hög och sedan bjöd in journalister som under några intensiva dagar fick intervjua skådisar på löpande band.
Innan pratstunden i en hotellsvit på Ritz-Carlton sprang vi på varandra på stranden.
Bardem bemötte irriterat min blick, som om sanden bara var hans.
Under den fyra timmar försenade intervjun senare var han tvär, vresig – nästan fientlig - och ville knappt svara på några frågor.
Kollegor som var där vittnade om liknande bemötande.
Nu möts vi igen – i en öppen bungalow inne på Nikki Beach på stranden i Cannes.
Det är som att träffa en helt annan person.
Bardem, 50, ler. Han skrattar. Kroppsspråket är öppet, vänligt. Han lyssnar till frågorna, lutar sig intresserat framåt och svarar utförligt.
Två barn
– Jag har inte sett en tv-serie sedan ”Falcon crest”. Jag har aldrig sett ett avsnitt av ”Breaking bad”, inte något av ”Sopranos” – ingen tv alls, medger han.
– Jag säger inte att jag är stolt över det utan det är bara så det är. Jag har inte tid.
Jag frågar om det har göra med familjelivet med Penelope Cruz och deras två barn, Leo, 8, och Luna, 5.
Hade det här varit för några år sedan hade ämnet fått honom att resa sig och dra.
Nu bara ler han och rättar till den blågrå kavajen som han dragit över en ljus pikétröja.
– Det enda jag ser är ”Coco” om och om och om igen, eftersom det är den mina barn vill se. Jag kan också alla låtar till ”Frozen” utantill. Jag längtar verkligen på uppföljaren. Och på ”Toy story 4” (skratt).
Party efter party
Sen berättar han om vikten att få familjelivet att fungera, att den alltid tar prioritet och att det här andra – filmkarriären – inte är allt.
På filmfestivalen i Cannes har han varit förut.
– Jag var här 2005 och gick på det ena partyt efter det andra. Nu festar jag inte längre. Nu blir det en middag och sen direkt tillbaka till hotellet.
Uteblivna bakfyllor bäddar såklart för färre humörsvängningar.
I kombination med papparollen har det sannolikt bidragit till Bardems förvandling.
Den som är lycklig och har det bra är oftast också hygglig mot omvärlden.