Lena Philipsson sommarpratar om skammen som har drivit henne
Lena Philipsson har alltid gått sin egen väg.
Det gör hon i Sommar också.
Hon berättar om skammen – drivkraften som har varit så stark i hennes liv.
Och bjuder på sin egen begravning – efter att ha dött ”spritdöden”, med portvinsnäsa och allt.
Att Lena Philipsson trivs i sitt eget sällskap är uppenbart.
Hon tycker om att vara ensam – när hon har valt det själv. Och det har hon oftast.
På sina ensamma promenader viker hon undan med blicken i exakt rätt ögonblick om hon möter någon – eller döljer sig bakom solglasögonen.
Försöker någon smygfota duckar hon under bordet.
Lena Philipsson har alltid haft en stor integritet.
På scenen har hon bjudit på sig själv – i 36 år. Men sitt innersta och resten av livet har hon alltid behållit för sig själv. Utom på den tiden vi fick se henne vid symaskinen, förstås.
I sitt tredje Sommar bjuder hon på högt och lågt i livet. Eller i ”konsten att vara människa” som hon kallar det själv.
Det är småputtrigt, roligt ibland, men hon rör också vid allvaret och tankarna inuti.
Som när hon pratar om skam. Skammen, som har tagit en stor plats i hennes liv. Rädslan för att vara sämst, rädslan för att misslyckas.
Skammen har varit – och är kanske fortfarande – en stark drivkraft i hennes liv.
Det är spännande att höra och inte det man direkt väntar sig från en artist som hållit sig på topp och nått så stora framgångar som Lena Philipsson.
Tack för det.
Roligt blir det först när hon spelar upp sin egen begravning, med prästen som mässar över allt hon druckit i sitt liv, från de första stulna millilitrarna hon stal av pappa som 13-åring – via mellanölen som gömdes i skogen till champagnen och drinkarna.
Hon bjuder på ord och uttryck som fastnar.
Sen bukett ”livmödrar” – kvinnliga bekanta – som hon skaffade sig först som vuxen.
Eller som avsaknaden av trauman i sitt liv – i en tid när ”trauma har blivit det nya svarta”.
Tack för det, Lena Ph.
Snabbguide
Skrytkvot:
Skvallervärde:
Känslostyrka:
Humornivå:
Åh fan-faktor:
Första meningen
”Det mesta av min ensamhet är helt frivillig.”
Sista meningen
”Någon gång kommer jag fram.”
3 typiska låtval
The Kalua Beach Boys, ”Hawaiian Surf”
Andrews Sisters, ”Rum And Coca-Cola”
Lena Philipsson, ”Kärleken är evig”