Exklusivt har blivit folkkärt
Fredrik Virtanenom Kung Plura
Bellman, Taube, Cornelis, Lundell.
Nu har ännu en hjälte sällat sig till de sjungande svenska nationalskalderna.
Plura. Kung Plura.
Jag lyssnar på Eldkvarns nya liveskiva "Kärlekens väg", speciellt den monumentala versionen av pappasången "27" och Joseph Conrad-varianten "Nerför floden", och ni känner kanske igen er i känslan av att känna sig ensammast i världen.
Inte på det dåliga trista sättet, utan den ljuva ensamhet som kan infinna sig när man tar en knäckemacka med Kalles kaviar i köket en lördagsmorgon och "Änglarna från Cadaquez" hörs tyst i bakgrunden från vardagsrummet och man sjunger med i varenda textrad för man kan varenda textrad för man har sjungit den så många gånger förr och även om det var längesen så sitter den: ”Hon med sina tusen kyssar, han med sin konjak under sängen”.
Så bekant är den och jag tänker att den är låten är bara min, det är bara jag i världen som hör den, det är bara jag som förstått den och Eldkvarn är min privata lilla egendom som ingen annan känner till.
I många år var det så. Eldkvarnfans tillhörde en exklusiv skara finsmakare i svarta kavajer.
Efter 80-talets stora "Kungarna från Broadway"-framgångar levde Eldkvarn i bakvattnet. Det gick ingen nöd på bröderna Jonsson och deras rövargäng men allmänheten brydde sig inte nämnvärt efter "Kärlekens tunga".
Vi var väl en 500 personer som såg varje legendarisk julspelning på Studion och kanske 1 200 tjockisar som kom till den årliga sommarspelningen på Tantogården och så var vi väl en cirka 8 000 personer som köpte varje skiva.
Den Peter LeMarc-producerade ”Time out of mind"-versionen "Limbo" 1999 blev riktigt het och det talades om Eldkvarn var tillbaka, men vi andra visste att "Lyckliga tider" två år tidigare var minst lika bra. ”Jag är tuff, min stil är från botten, jag är bättre än dig".
Eldkvarn var en privat liten angelägenhet. Vi var en klubb av många män och få kvinnor som älskade i det tysta, en liten gubbsekt som ropade efter "Ta min hand" och år ut och år in lojalt betalade Eldkvarns elräkningar.
Nu är vi inte ensamma längre.
Plura gjorde ett matlagningsprogram på TV8 med Mauro Scocco och köpte några påsar ladd i Göteborg och blev större än någonsin. Nu är han folkkär och syns TV4 varje lördag i det strålande musikantprogrammet ”Så mycket bättre”.
Visst är det ibland så att man vill ha sina hjältar för sig själv men ibland vill man att hjältarna ska få den uppskattning och den folkets kärlek de förtjänar och nu har Plura fått det.
Han har till sist tagit steget upp till den exklusiva skaran av visans svenska nationalklenoder i det goda dryckessällskapet Carl Michael Bellman, Evert Taube, Cornelis Vreeswijk och Ulf Lundell.
Såhär med facit i hand var det förstås självklart att Pluras väg skulle leda dit, men det är mycket som ser självklart ut i efterhand.
Fråga Fredrik
Hej Fredrik. Vill bara skicka ett stort ärligt TACK för din krönika om manlig vänskap. Är det nåt jag som kvinna och mina medsystrar (detta klyschiga ord) generellt inte har en aning om när det gäller män så är det nog hur ensamma ni är. Jag tror att vi dumt nog utgår från att ni precis som vi har någon kompis som ni alltid kan ringa när det kniper. Så tusen tack för en ögonöppnare och för dina krönikor i allmänhet som är riktigt bra! //Emma
Svar: Vi föds ensamma, vi dör ensamma – och däremellan är hunden vår bästa vän ;-).
Tjenare Fredrik. Har du sett serien "Men of a certain age"? Jag tycker den var sjukt bra, både underhållande och allvarlig, och skildrade manlig vuxen vänskap på ett för TV ovanligt realistiskt sätt. Gick på TNT, säsong 2 startar i december nu tror jag. Kolla in om du inte sett! / Micke
Svar: Finfin serie. Och missa inte premiären av gangsterdramat "Boardwalk empire" i kväll kl 20 på Canal+!