Jöback, jo tack!

Joacim Forsén

Nya showen helt bländande – och frispråkig

helskärm

ÖREBRO. Konsertlokaler är aldrig osexigare än mellanstora städers konferenskomplex.

Men få artister kan göra dem intima som Peter Jöback lyckas i kväll.

För det är något oerhört speciellt med kongresshallar. Ergonomiskt riktiga säten med dokumenthållare framför knäna. En provocerande neutral färgskala och stora trärena ytor, företrädesvis i klarlackad furu. Super-G-backe mot scenen. Hörslingor och millimetermätt akustisk behandling.

Det är en miljö för långa och hutlöst dyra föreläsningar med cateringmackor och mineralvatten i pauserna. En skräddarsydd plats för företagskollo.

Intimt i bänkarna

I en sån miljö förvandlar Peter Jöback scenen till ett vardagsrum. Med ett bländande självförtroende och ett kompakt mörker över jättesalens åhörarbänkar sprakar den intima uppvisningen som en lågmäld kabaré. Trots enkel dekor och närmast obefintlig koreografi.

Tyngdpunkten ligger på albumen ”Människor som du och jag”, ”Det här är platsen” och ”East Side stories” men konserten spänner över hela karriären. Från öppningen med Melodifestivalfiaskot ”En sensation” till schlagercomebacken ”Hollow”. Det låter alltid uppriktigt. Ofta rent bedårande.

Det är omöjligt att se Jöbacks show utan att sätta hans personliga resa i fokus.

Jöbacks mellansnack har aldrig låtit mer uppriktigt, ämnena aldrig så närgångna och hans scenspel har aldrig varit så avslappnat.

Hamnade på akuten

Mognad, visst. Men utan den trassliga uppgörelsen med sig själv hade sångaren knappast haft styrka att stå i slickad tofsfrisyr – med ena handen nedstoppad

i de slappa revärbyxorna – och berätta om allt i från sommarens bröllop till hur han gjordes till åtlöje på akuten, med två sköterskefingrar uppskjutna i chokladkantarellen.

Komptrion glänser

Men allt är inte Jöbacks förtjänst. Sångarens kompande trio glänser varje sekund och lägger grunden till konsertens oerhörda värme, inte minst med Charlotte Centervalls glimrande gitarrspel och passionerade körsång.

Den som i ”Wicked game” raderar alla bevis på att vi sitter i ett grått konferensmecka.