Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Brynolf

Hans elaka frågor lämnar ett tomrum

Letterman var bäst – och alla visste om det

20 maj, 2015.

Inte vilket datum som helst, ­direkt.

Det blir ett Dagen D för tv-historien.

Nej, pratar inte om krig här.

På onsdag släcks ljusen i The Ed Sullivan Theatre i New York. Det blir tyst och tomt, och inte bara på West 53rd Street.

Efter 33 år som programledare och drygt 6 000 avsnitt av sin talkshow slutar David Letterman. Vissa av oss kan inte föreställa oss en tv-värld utan ­honom.

67-åringen var inte populärast. Den mer folklige och dumflab­bige ärkerivalen Jay Leno hade nästan alltid högre tittarsiffror.

Men Letterman var, vilket vännen och skådespelaren Michael Keaton gärna påpekar, bäst. Och alla visste om det.

Som exempel:

När tornen föll elfte september 2001, ett direktsänt globalt terrortrauma, var det Letterman man ville se i rutan. Hur skulle han hantera situationen? Vad skulle han säga? Ingen annan i den amerikanska nöjesbranschen dög.

Men det finns så mycket mer.

Sketchen där han åker runt i en bil och köper enorma mängder skräpmat med Zsa Zsa Gabor. ”The top ten list”. Ruperts deli. Idiotiska djurtrick. Det hysteriska, hysteriska, hysteriska avsnittet där han går undercover och tar emot drive in-beställningar. Alla knasiga saker som har slängts ner på gatan från ­taket på The Ed Sullivan Theatre, gästerna, intervjuerna, skandalerna.

Lantisen från Indiana balanserade perfekt mellan larviga skämt och allvar. Han är nog den enda som kan komma på idén att pudla offentligt framför tv-kamerorna efter att en rasande pojkvän pressat honom på pengar efter en otrohetsaffär.

Udda ståuppkomiker, personligheter och artister hade alltid en plats i Lettermans folkbildande soffa. Han var inte enbart intresserad av att ge publiken vad de ­redan kände till. Kvalitet kan inte mätas i popularitet och pengar.

Bland det mest rörande var när den cancersjuke låtskrivaren och artisten Warren Zevon fick ett helt program tillägnat sig mot slutet av sitt liv.

Lettermans fel och brister var lika uppenbara som hans sätt att äga tv-kameran. Den sarkastiska arrogansen kunde slå fel. Och hans chauvinistiska attityd gentemot kvinnor var tröttsam och emellanåt provocerande.

Jag använder imperfekt av en anledning. Den Letterman som förändrade prat­showernas image och innehåll finns inte längre. De senaste åren har han gått på auto­pilot. I intervjuer erkänner han att ”The late show” inte passar Youtube-­generationen. Han är för gammeldags för att vara viral.

De senaste veckorna har tittarsiffrorna skjutit i höjden. Prominenta namn vallfärdar till Letterman för att hedra och hjälpa honom i mål:

Tom Waits, Bill Murray, Oprah Winfrey, Tina Fey, Tom Hanks, George Clooney, Julia Roberts, Barack Obama - en ­A-lista som skulle få vilken röd matta som helst att tappa hakan.

Nu tillhör talkshowbranschen mer tidstypiska spelevinkar som Jimmy Kimmel och Jimmy Fallon samt Lettermans ersättare Stephen Colbert.

Men den magnifika komikern och skådespelaren Tina Fey sa det bäst:

”När Dave drar sig tillbaka finns det ingen att vara rädd för längre. Allt är bara vänskapligt nu.”

David Letterman förstod att dålig stämning och motiverade elaka frågor är bra tv.

Kanske den bästa.

Markus topp 3

1 ”I can’t wait” (låt, My Morning Jacket)

Ursäkta om jag tjatar, men hur i hela Jim James skägg kunde ...

2 ”Hillside song” (låt, My Morning Jacket)

... gruppen välja bort de här ­låtarna från första versionen av senaste albumet ”The waterfall”?

3 ”Only memories ­remain (Jim demo)” (låt, My Morning Jacket)

Måste andas i en påse. Eller kanske två. Vid närmare eftertanke - ge mig tre.

Larssons Popskala

ANNONS

Följ ämnen i artikeln