Hon fick jobbet – i ”Wordfeud”

Jan-Olov Andersson

Helena Bergström om hur hon slog tv-chefen – och kammade hem programledarrollen i Melodifestivalen

En skrällseger i Wordfeud gav henne ett möte med högsta hönset.

Nu avslöjar Helena Bergström för Nöjesbladet hur hon fick toppjobbet i Melodifestivalen.

– Det är helt knäppt i min värld – och jättekul, säger hon.

Vi återkommer till Wordfeud-matchen.

Det slog nästan ned som en bomb när det i slutet av oktober avslöjades att den 47-åriga skådespelerskan skulle vara en av programledarna för nästa års Melodifestival.

Själv tycker hon att det finns någon slags logik i hennes beslut att tacka ja till jobbet.

Tidigt i år, strax före Guldbaggegalan, drog hon i gång en debatt om det kan finnas kvalitet i det som är folkligt och populärt. Maken Colin Nutleys film ”Änglagård – tredje gången gillt”, med henne i huvudrollen, var tillsammans med ”Snabba cash” senaste årets stora svenska publikframgång. Den var nominerad till publikens omröstning om bästa film (som den vann) – men helt utan nomineringar i övriga kategorier.

– Jag drog inte så mycket i gång en debatt som att jag bara blev förbannad. Ska inte det folkliga kunna innehålla någon slags kvalitet?

Skilda världar

– Nu tycker jag det är spännande att vara del av det folkligaste som finns, Melodifestivalen. Att få säga ”Hej Sverige, välkomna till 2012 års Melodifestival” inför flera miljoner tv-tittare, det är helt knäppt i min värld – och jättekul. Samtidigt är det samma tjej som nyss har regisserat Strindbergs ”Fröken Julie” som spelas på Stora scenen på Stockholms Stadsteater. Då tycker jag att man lever som man lär.

Om två veckor är det premiär för filmen ”Någon annanstans i Sverige”, där hon syns tillsammans med Mikael Persbrandt och flera andra stjärnor. Det är hennes första långfilm på åratal som maken Colin Nutley inte har regisserat.

– Är det det? Det är möjligt... men jag har ju jobbat med massor av andra regissörer på teatern, så jag tänker inte så. Och tv-serien ”Selma” var inte heller så länge sedan.

En kär återförening

– Det som är lite roligt är att Kjell-Åke Andersson regisserade den första filmen jag var med i, ”Friends” (1988), så jag har alltid haft en soft spot för honom. Sedan läste jag Hans Gunnarssons manus och tyckte det var en häftig väv. Lite ”Short cuts”-känsla. Anneli som jag spelar i filmen mår dåligt och är energilös, det var intressant att testa en sådan roll på film. Det är bara på scenen jag har spelat lite nedgångna människor. Blanche i ”Linje lusta”, hon får ju också på truten av män och dövar sig med sprit.

Under vintern och våren kommer hon parallellt att spela två huvudroller på Stockholms Stadsteater. ”Kort möte”, som hon just börjat repetera, handlar om två gifta människor som möts på en järnvägsstation. Bergström och Jakob Eklund spelar paret.

– Det är filmade avsnitt också, det blir en riktig happening. Än så länge börjar Jakob och jag bara fnissa åt varandra när vi ska vara romantiska. Vi har ju känt varandra sedan scenskolan. Marie Richardsson (Eklunds fru) och jag är väldigt goda vänner. Jakob är lite som en bror för mig.

Ändå så har hans Mårten stött på din Fanny under snart tjugo år, i tre ”Änglagårds”-filmer..?

– Ja, det gör han här också. Han börjar, sedan stöter väl jag också.

Det är ”Kort möte” som krånglat till hennes medverkan i Melodifestivalen. Det är därför hon bara kan vara med vid tre direktsändningar, i premiären, i Malmö och i finalen.

Kallad till möte

Hur gick det till när du fick erbjudandet?

– Henrik Johnsson (som jobbar med programmet bakom kulisserna) och jag har länge spelat Wordfeud. Oftast vinner han. När jag vann överlägset en gång, skrev jag: Yippie!. Ja, yippie på dig, du, kan vi träffas du, jag och Christer Björkman? Du kan vara med i någonting du inte behöver vinna, skrev han.

– Christer Björkman, tänkte jag, varför då? Det här var i juni.

– Jag trodde de ville ha mig till Peter Stormare-grejen och ... jag kan ju inte vara Peter Stormare, om man ska vara diplomatisk.

– Deras rubrik var att våga nytt och det lockade mig med Sarah Dawn Finer och Gina Dirawi, så att vi blev tre tjejer ur olika generationer. Jag vet inte vem de frågade först.

Van vid mediebruset

Är du nervös?

– Jag har ju en väldig scenerfarenhet, vi improviserar mycket på Colins filmer, att stå i tv och säga bla bla bla och här kommer den och den artisten, det ska jag nog klara. Det enda jag som 47-åring inte lockas av är mediehysterin, pallar man den? Men det gör man väl? Jag har ju varit i mediebruset några år.

Hur pass intresserad är du?

– Jag är inte Björn Kjellman, det är jag inte. Och inte lika nördig som hon jag spelade i filmen ”Livet är en schlager” (2000). Men jag tittar alltid på Melodifestivalen, men sällan på Eurovision song contest.