Kjell Lönnå lyfte in körsången i allas vardagsrum
Kjell Lönnå är död. Men lever vidare för alltid i minst 600 000 svenskars strupar.
Ungefär så många sjunger regelbundet i körer. Och ingen gjorde så mycket för att sprida körsången som körledaren, kompositören och tv-profilen som nu gått bort, 85 år gammal.
Under senare år förknippar nog många körsången med Kay Pollak-filmen ”Så som i himmelen”, som även blivit framgångsrik musikal i Stockholm, Malmö och snart Göteborg. Det finns väl inte en människa i Sverige som inte har blivit berörd av ”Gabriellas sång”, som Helen Sjöholm sjunger så vackert i filmen.
Helen Sjöholm, hon tv-debuterade redan som okänd 15-åring när Kjell Lönnå tog med henne i sitt tv-program.
”Körslaget” var under åren 2008-2013 ett populärt program i TV4. Kända artister från olika delar av landet bildade stadskörer i sina hemtrakter. Caroline af Ugglas utformade programmet, Gry Forssell var programledare.
Men hon var inte först med kör-tv. Kjell Lönnå introducerade det redan i slutet av 1970-talet. Han var den som via tv:n lyfte in körsången i allas vardagsrum. Om någon person är någonting personifierad, så är Kjell Lönnå verkligen körsången personifierad.
I hemstaden Sundsvall har han lett Sundsvalls kammarkör, herrkören KFUM-kören och damkören Confetti. Så sent som i lördags ledde han en konsert i Sundsvall, då med Tommy Körberg som gäst.
Pandemiåren måste ha varit en frustrerande tid för Kjell Lönnå och alla de hundratusental som normalt regelbundet samlats för att sjunga tillsammans. Körer var ju förstås rena smitthärden, så verksamheten låg nere runt hela landet.
Kjell Lönnå drevs mer än något annat av den sångglädje som finns i dessa sammanhang.
Han växte upp i en baptistfamilj. Pappa var pastor, mamma var kantor. Han har berättat att på den tiden motsvarade frikyrkan den kommunala musikskolan. Han var bara 15 år när han bildade en ungdomskör som han sedan ledde i tio år.
1979 började SVT sända hans allsångskonserter från Sundsvall, något som sedan pågick ett tjugotal år framöver. Inte bara Helen Sjöholm, utan även Andreas Lundstedt, Carola Häggkvist och Sissel Kyrkjebø var tidigt med och sjöng i hans program.
Genom åren kom alla från Birgit Nilsson och Jarl Kulle, till Björn Skifs, Charlie Norman och Robert Wells att dyka upp i hans program.
”Lekande lätt” var ett av dem, ”Lönnå med gäster” ett annat.
Vad var det då som gjorde Kjell Lönnå så bra i tv-rutan och gjorde att han blev så älskad?
Förmodligen att han helt enkelt bara var sig själv. Att han inte gjorde sig till. Att det aldrig växte fram något stort ego som stod i vägen för det han ville förmedla:
Musikens kraft. Glädjen att sjunga.
För även för en sådan som jag, som aldrig skulle komma på tanken att ens försöka sig på att sjunga med en kör, var det omöjligt att inte svepas med av den uppenbara glädje man såg i Kjell Lönnås ögon när han stod framför en kör. Ju större, desto bättre, antar jag att han tyckte.
Under elva år ledde han konserter i Globen, arrangerade av Läkarmissionen. Då dirigerade han 3 000 personer.
Sin allra största kör ledde han i ett avsnitt av ”Allsång på Skansen” 2011, cirka 25 000 människor.
Visst, han var även med och lekte i TV4:s ”Fångarna på fortet”. Men jag är ganska säker på att han tyckte det var betydligt roligare att gästa SVT:s ”Så ska det låta”. För då handlade det ju om det han kunde bäst, om det han älskade: musiken.
Och det var inget han tyckte man kunde slarva bort.
När ett av amerikansk tv:s hippaste program, David Lettermans show, hade skandinaviskt tema, ville man ha med Kjell Lönnå och hans kör, som då var på besök i New York för en konsert i en katedral.
Vilken svensk tv-profil hade tackat nej till det?
Lönnå gjorde det. För man var tvungna att repetera inför konserten. Det var viktigare.
Musik ska byggas utav glädje, av glädje bygger man musik, sjunger Lill Lindfors i en av sina mest kända melodier.
Känns som en paroll som även Kjell Lönnå levde efter.