Hon är fast i postcovid: ”Lågintensiv tortyr”

Vissa dagar tvingas hon, för att orka, välja mellan att duscha eller ta en promenad. Efter två år med postcovid är journalisten Annah Björk en blek kopia av sitt forna jag. Nu har hon skrivit en bok om hur sjukdomen som gäckar läkarna känns inifrån.

När Annah Björk slår sig ner på kaféet för att prata om sin senaste bok vet hon: senare samma dag kommer febern att stiga igen. I två år har den dagligen legat på runt 38 grader. När hon lagar mat eller fikar med en vän blir det värre. Om hon till exempel går på en middag blir bakslaget massivt, med febertoppar och akut brist på ork.

– Jag känner mig sjuk hela tiden, det är en lågintensiv tortyr, säger hon långsamt.

Sist vi talades vid hade Annah Björk just skrivit en bok om sexismen i musikbranschen. I över 20 år har hon intervjuat världsstjärnor, pendlat till USA, varit experttyckare och ingått i musikjurygrupper. Men för två år sedan förändrades hennes liv drastiskt, när hon fick covid-19. Veckorna gick utan att hon blev frisk.

– Först försökte jag att komma i gång igen, ”skärpa mig” och träna. Men det gjorde mig bara sjukare. Jag höll på så ganska länge, ett halvår. Nu vet jag att jag ska dra i bromsen när jag får ett bakslag men jag förstod inte det då.

Skriver inifrån sjukdomen

Mjölkskummaren på kaféet fräser, porslin slamrar och Annah Björk famlar efter orden genom kafégästernas högljudda sorl. Hon är själv förvånad över att hon skrivit boken ”Jag är inte här, det här händer inte” – som är en skildring av hur postcovid upplevs inifrån. Det borde inte ha gått, säger hon.

– Jag har tio procent av den normala energin som jag skulle ha. Så jag orkar inte sitta, orkar inte hålla upp min kropp, det känns äckligt i blodomloppet, och jag tror att det är det som gör att jag har svårt för att tänka och hitta ord, säger hon.

Sjukdomen försämrade kraftigt hennes kognitiva förmågor. Att orden svek var bland det svåraste. Hon försökte länge fortsätta att skriva sina artiklar och krönikor men till slut fick hon ge upp.

– Jag har nästan svårt att beskriva hur det inte går men jag fick inte ihop meningar och det är nog bland det otäckaste jag har varit med om, säger hon.

Hennes fysioterapeut försökte få Annah Björk att förstå hur lite ansträngning hon klarar av – både fysiskt och mentalt. Det är fortfarande svårt för henne att acceptera. På postcovidmottagningen låtsades hon att hon var utsänd journalist – på samma sätt som när hon skrev en bok om 2015 års flyktingkris på plats vid Medelhavet.

– På så sätt kunde jag göra det jag gör och vara ute på fältet men inifrån mig själv. Det är också att beskriva och skildra sin samtid, tänkte jag.

Hon skrev på det enda sätt som var möjligt, i dagboksanteckningar. Till en början fick hon bara ur sig ett par ord eller några meningar. Hon satte timern på tio minuters skrivtid för att inte förivra sig.

Fast i en bubbla

Annah Björk minns att hon själv tyckte att symtomen som kvinnor berättade om lät flummiga och svårdefinierade i början. När hon själv blev sjuk mötte hon samma okunskap. En husläkare fräste att hon borde vara glad att hon inte var död.

– Det var jättejobbigt att höra då, när jag var så desperat efter hjälp.

Att pandemin nu tre år senare mer eller mindre anses vara över ger henne motstridiga känslor. Hon är lättad, men samtidigt själv fast i en parallell verklighet.

– Jag vill också verkligen gå vidare, jag vill bli frisk och komma ur det. Jag längtar jättemycket efter det som människor har upplevt, att gå tillbaka till det vanliga, till arbetsplatsen, teatern och konserterna.

TT: Vad gör du nu om dagarna?

– Jag försöker att inte göra så mycket. Jag sitter i min soffa och tittar ut genom fönstret. Så kommer en ekorre som har samma runda varje dag. Och så syns det någon ny knopp på trädet. Det är på den nivån, säger hon.

Men när Annah Björk börjar prata om hur hon inte ens orkar lyssna musik eller titta på tv längre drabbas hon plötsligt av yrsel, och vi får avbryta intervjun för dagen.

Tänker inte på framtiden

Att det var extra svårt att be om hjälp för Annah Björk beror på att hennes familj samtidigt gick igenom en personlig tragedi. Men hon märker också att många har haft svårt att öppet prata om sina erfarenheter. Hon ifrågasätter att postcovid ofta presenteras i medier som en omdiskuterad sjukdom. För nu, till skillnad från i början, finns en hel del forskning, understryker hon.

Själv har hon numera tät kontakt med läkarna på postcovidmottagningen. En hjärnröntgen visade bland annat nedsatta funktioner.

– Och nu ska jag genomgå en undersökning som handlar om kärlen och syretillförseln till hjärnan. Så det pågår ett sådant ”Dr House”-detektivarbete, och det är skönt att känna att man försöker utreda, säger Annah Björk och låter för ett ögonblick hoppfull.

Men så kommer vi in på frågan om framtiden igen.

– Det var den frågan som gjorde mig snurrig förra gången. Jag har hittat en strategi som är att inte tänka på framtiden, det har varit en av de saker som har gjort mig så ledsen, förtvivlad och vilsen. För jag förstår inte hur den ska se ut om jag ska fortsätta vara sjuk.