”Studio 60” – en intressant miss
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Amerikansk tv upplever just nu en gyllene tid.
Men Aaron Sorkins nya tv-serie ”Studio 60” om en fiktiv humorshow har missat det.
I veckan blev den nedlagd, antagligen för gott.
Tv-dramageniet Aaron Sorkins nya serie efter hans mästerverk ”Vita huset”, sände första avsnittet den 18 september 2006 i USA.
Det inleddes med att en Lorne Michaels-liknande producentfigur tog över sin egen ”Saturday night live”-liknande tv-show och höll ett brandtal om fegheten och den kommersialiserade enfalden i amerikansk tv.
Han fick sparken bums och in kallades duon Matt Albie (Bradley Witford) och Danny Tripp (Matthew Perry), som fyra år tidigare fått sparken för att de var alltför radikala, av nyblivne tv-bolagsbossen Jordan McDeere (Amanda Peet) i ett snillrikt drag.
Modig satsning
Deras öden får vi sedan följa i ”Studio 60 on Sunset Strip”, inköpt av SVT som planerar att sända den ”senare i år”.
”Studio 60” är en dyr produktion, varje avsnitt kostar runt 20 miljoner, och det är modigt av NBC att satsa så mycket på en tv-serie som just riktar kritiken mot ett fiktivt ”NBS”: en blandning av de fyra stora TV4-kanalerna ABC, CBS, NBC och FOX – kanaler som låter sig styras av marknadsundersökningar och av stora reklamköpare, som till exempel drar bort sina reklamspottar om innehållet är till exempel för antikristet.
Tittarhaveri
13, 4 miljoner såg premiären, sedan gick det utför, och efter ett 6,9-miljonerstittarehaveri i måndags, meddelade NBC att kriminaldramat ”The Black Donelly’s” får tar över sändningstiden kl 22.00 i förväg.
Sorkin skulle kunna se detta som ett bevis på att männen i kostym har rätt och han har fel: folket vill inte ha udd. Men eftersom han verkar drabbad av hybris lär han snarare se det som ett bevis på folks dumhet.
Ingen ny ”Vita huset”
Det ligger något i bägge teorierna, men främst är problemet att ”Studio 60” inte är en ny ”Vita huset”. Det är en bra, smart serie, men den nutidskulturella känslan stämmer inte, den har en bitter underton där ”Vita huset” hade en ocynisk världsförbättrande inställning.
Kanske är grundfelet premissen. För amerikansk tv krisar inte, utan upplever just nu en guldålder där konsten står sig bra mot kommersialismen.
Men det har Sorkin missat. Kanske har han tagit till crackpipan igen, kanske blir man så trött av att uppleva de stora tv-bolagens krassa siffercynism innifrån.
Men ett intressant misslyckande var det.