Deltävlingen behöver Book
JÖNKÖPING. För att uttrycka det enkelt:
Musikaliskt är det här den sämsta deltävlingen jag sett.
Hårda ord, kan tyckas.
Men det finns ingen spänning i luften.
Ingen hetta eller stora förväntningar.
Vissa har målat upp ett annat scenario. I pressrummet, under repetitionerna i Kinnarps arena eller kommunens obligatoriska invigningsfest har olika kollegor försökt göra guld av sand.
Visst, jag vet att intensiteten kommer att skruvas upp under generalrepetitionerna och finalen, då bidragen äntligen framförs i sitt rätta sammanhang. Men sanningen svider. De flesta av låtarna håller inte.
Om årets vinnare finns i det här heatet lovar jag att sälja mina Bruce Springsteen-skivor, börja hylla Lars Leijonborg och köpa mitt livs första gymkort. Vilket aldrig kommer att hända.
Addis Black Widow är själva definitionen av bananas.
Andreas Lundstedt sjunger monoton och seg klubbdisco som dumpat refränger och melodier nånstans i mitten av sjön Vättern.
Duon Andersson & Gibson är anonymare än vatten.
Det finns fler exempel.
Allt det har öppnat upp finaldörrarna för deltävlingens veteraner – Tommy Nilsson och Anna Book.
Books bidrag ”Samba sambero” är kanske en konservativ schvungschlager som får Lotta Engberg att verka yngre än Paris Hilton.
Men Anna Book framför den med stor charm och inlevelse.
Dessutom kan man redan nu föreställa sig hur den saftiga Thomas G:son refrängen skakar Globen i Stockholm under finalkvällen. Vilket de småhemliga oddsmakarna bekräftar – Book är än så länge startfältets stora favorit.
Men det är Tommy Nilsson som äger de inledande repetitionerna.
Jag fattar inte hur han kan få powerballadens pinsamma text att kännas storslagen och gripande.
Det är helt obegripligt.
Och mycket imponerande.