Klassisk Disney-jul - i New York
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-12-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
"Have yourself a merry little Christmas", sjunger Francis Albert på en knastrig gammal inspelning och New York gnistrar som en Disney-dröm i natten.
Ingenstans blir det mer jul än på Manhattan.
Det är en myt förstås.
Konstgjort trams.
Nåt de hittat på för att vi ska bli mjuka i hjärnan och handla mer.
Jag är - åtminstone vagt - medveten om det.
Men jag råkar vara en konsumtionssamhällets mycket villige slav och skapad eller inte - jag älskar stämningen i New York i december.
Det är så mycket klassisk jul, så mycket Disney, så mycket nostalgisk romantik att hela jag förvandlas till ett dopp i grytan (va?).
Så sitter jag här om natten, med mitt 48-våningspanorama över hela drömmen, och spelar just "Have yourself a merry little Christmas" med Sinatra och Darlene Loves "Christmas (baby please come home)" och givetvis "Fairytale of New York" och Empire State Building lyser i rött och grönt och månen är halv över New Jersey och röken från skorstenar och gatubrunnar står still i midvinterkylan.
Sen blir det morgon och medan the wind blows right through you promenerar jag över till kalabaliken på Macy"s.
Där, i snömodden på trottoaren, står förstås en stormagad tomte med bjällra och säger "ho ho ho" och en 38-åring som aldrig haft förstånd att bli vuxen tindrar hjälplöst med ögonen.
Inne i varuhuset är det trångt som på en Marit Bergman-spelning på Debaser, men det gör inget.
Jag har ingen att handla julklappar till och går bara omkring och ler i romantiken.
Dekorationerna är härligt bombastiska, smäktande jul-carols rinner som smält smör genom högtalarna och biträdena på leksaksavdelningen slår in paket så gigantiska att man blir helt avis på New Yorks sjuåringar.
I ett hörn sitter ytterligare en tomte.
Det är en sån som barn får sätta sig i knäet på och jag är bra sugen, men riktigt så kul ska vi kanske inte ha det.
Granen vid Rockefeller Center, hög som en hötorgsskrapa (well...), är hutlöst vulgär men mitt estetiska sinnelag har ju formats i Las Vegas.
Så jag står även där ett tag, med turisterna, och ser fånig ut.
Sen går jag hem och spelar Sinatra igen.
I en paus i Rangers-matchen mot Vancouver i tisdags zoomade de in Bryan Adams på jumbotronen i Garden.
Han vinkade glatt - och 18000 New Yorkers buade.
Det tyckte jag var väldigt roligt.