Charmigt, unikt – och befriande
Publicerad 2012-11-10
”Mirage rock” blev väl kanske inte det kommersiella lyft som låg i luften inför Band of Horses fjärde album. Det märks inte minst när Seattlebandet är på Sverigebesök och ställs på Hovet, framför runt 3 500 personer. De fyller bara lokalen halvvägs.
Synd då folkskäggen har hittat självförtroendet att bemästra även stora scener som den här. I kväll gör de det med charm, värme och en smittande spelglädje som än så länge verkar oförstörd av tröstlöst resande.
Skiner stillsamt
Framför storbildsmiljöer av ödsliga bensinmackar, berg, vattendrag och motljusskog anstränger sig medlemmarna uppenbart lite extra. The Band-stämmorna klär Hovets plåtekande väggar i mjuk flanell. Framför allt lyckas Band of Horses med något som få behärskar: att låta rockskramliga och behärskande på samma gång. Men det är ändå i de stillsammaste stunderna som spelningen skiner mest. Som ”On my way back home”, ”Detlef schrempf” och bandets viktigaste låt, ”Funeral”.
Ett andningshål
Folkrockvågen är ett andningshål när allt snurrar snabbare än man hinner twittra. Band of Horses unika melodier bryr sig inte ett skit om digital utveckling eller skenande världsekonomi.
De sitter lugnt under korkeken. Luktar på blommorna.
Så oerhört befriande.