Kärleken bara växer för varje film jag ser

Film är upplevelser. Film kan vara underhållande och underbart, svart och svårt, vilt och vackert.

Film är alla känslorna på en och samma gång.

När 2011 snart är slut tänker jag på kärleken till filmen.

Det suckas och stönas och oroas i filmbranschen.

Filmavtal och brist på filmavtal gör alla missnöjda. Det spelas in påkostade 3D-filmer som biobesökarna inte är villiga att betala för. Det laddas ner och det tittas än här och än där och den ene är sur och den andre är förbannad. Plågade producenter, besvikna biografägare.

Men det är inte därför jag fastnade i biomörkret som ung och det är inte därför jag fortfarande älskar att gå på bio. Eller se film på annat vis.

Det handlar om kärleken till filmen. Min egen och alla andras. Jo, alla. Film är något som folk har en åsikt om. Alla ser film, även om alla kanske inte går på bio lika ofta som vi som har förmånen att ha det som jobb.

Alla tycker något. Film väcker känslor och åsikter. Sätter igång tankar.

Vi gjorde två omgångar av tv-programmet ”Film” som las ut på www.aftonbladet.se på torsdagar och när helgen var över hade 400 000 tittat på programmet. Breven och kommentarerna från tittarna värmde, och bekräftade hur film engagerar.

Filmerna kan handla om allt möjligt. Provocera eller väcka pinsamhet, påminna om sorg och smärtor eller få oss att glömma just sådant. Locka oss att skratta och göra oss förälskade.

En del tror att vi som ser mycket film blir blasé. Eftersom vi ser så många blir vi avtrubbade. Det är tvärtom.

Jag ser i stort sett alla de drygt 200 filmer som har biopremiär i Sverige varje år, och lika många som släpps direkt på dvd. Därför möter jag också gott om mindre lyckade filmer. Därför blir jag extra glad när jag ser en väl berättad 3-plusfilm. Medan de som normalt bara ser 4- och 5-plusfilmerna varje år tycker att den där 3-plusfilmen inte är så märkvärdig.

Julen är den stora biohögtiden i Sverige. Den här helgen finns det mycket sevärt på biograferna.

Dags att gå in i en biosalong igen. Känslan är alltid samma. Ljuset släcks. Ridån dras ifrån. Bilderna och ljudet sätter igång och hjärtat bankar lyckligt av förväntningar.

Film är fantastiskt.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln