En sömnig fajt om finalens jumboplatser
Markus Larsson tycker till om Melodifestivalens deltävling i Göteborg
GÖTEBORG. Årets andra deltävling ska egentligen bara rivas av.
Summeras och städas undan och glömmas bort.
Ja må jag leva – ge mig en biljett till Linköping.
Ska sluta klaga snart.
Jag har tagit ut så många beska ord och meningar den gångna veckan att gnällkontot är tomt.
Och betygen här intill talar ändå för sig själv.
Om samma deltävling hade presenterats för tio år sen hade lovorden givetvis varit fler. Men dagens tävling går inte att jämföra med tiden då ABBA-karaoke från Skara grävde guld i finalen.
Musikens kvalitet och innehåll och klass och bredd har utvecklats i överljudsfart sen dess, och kraven blir därefter.
Ur det perspektivet är majoriteten av låtarna förlegade och anonyma och bakåtsträvande snarkattacker. Babsan är en mycket underhållande kärring, men... ge mig en jättestor sangria, por favor.
Jämfört med detta måste starten i Luleå med Danny och Swingfly och Pernilla Andersson beskrivas som en chocköppning.
I Luleå kastade också Det Nya ut Det Gamla med huvudet före.
Men det behöver inte säga nånting om hur tittarna röstar under resten av tävlingen.
Det kan komma en rekyl redan i kväll. Gamlingar och musikgenrer som var unga och populära när mammutar och sabeltandade tigrar gjorde livet surt för människan. Speciellt alla turister som ville dra ihop en spontan glaciärpicknick.
Och då får Sanna Nielsen leva la dolce vita på efterfesten, igen.
Finns det nåt positivt alls med deltävlingen i Göteborg?
Jo, en sak.
Det ser otäckt jämnt ut.
När publikundersökningarna trillade in efter genrepet fanns det en knapp förhandsfavorit – Brolle.
Sen spred åskådare i alla åldrar sina röster som en jättelik vattenspridare.
I princip alla fick påsar. Inte minst den Di Leva-glada tomtenissen som kallar sig The Moniker.
Det råder ingen tvekan om att Christian Walz har veckans bästa låt, men ”Like suicide” kräver fler lyssningar än vad som ryms på tre minuter. Och Walz har inte Salem Al Fakirs folkliga spjuvercharm.
Det kan sluta lite hur som helst. Bara en sak är säker.
Utöver Walz och Brolle har ingen annan nånting med slutstriden i Globen att göra.
Deltävlingen i Göteborg är en fajt om finalens jumboplatser. Allt annat vore orimligt.
Den riktiga kungen deltar dock inte i tävlingen.
Det är en gammal lejonhanne från Värmlands gransavanner som jag gick ner på knä för just här, i Göteborg och Melodifestivalen för tre år sen.
Gissa vem?