”Jag fick rösten inte brösten”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-09-26
Linda Sundblad om nya skivan och sin livskris
För två år sedan var hon nominerad i Grammisgalan, P3 Guld och Rockbjörnen.
Linda Sundblad, 28, hade
alla strålkastare riktade mot sig – men i logerna grät hon.
Nu är hon tillbaka med ny energi och ett självutlämnande album.
Insvept i böljande sammet, svart spets och långa halsband sitter Linda Sundblad och berättar om nya singeln ”To all my girls”. Låten, som hon skrev tillsammans med topproducenterna Max Martin och Alexander Kronlund, är en hyllning till tonårstjejer som vågar stå emot trycket.
– Jag var en sån där som hade tusen olika identiteter och liksom försökte. Den här låten vänder sig till tjejerna som var coola när jag var tretton år. De som rökte och var tuffa. I dag är de kanske inte lika coola och tuffa längre, säger Linda Sundblad.
Det kommande albumet är naket. Självutlämnande och blottande – precis som nya musikvideon. Med svarta tejpbitar över bröstvårtorna, iklädd boxarshorts och brottardräkt, dansar Linda Sundblad runt i 90-talsdoftande hiphopmoves.
– Det här är mitt sätt att uttrycka att jag är 100 procent bekväm med mig själv här och nu. Det är visserligen en ironisk video, men jag vill visa att det är helt okej att inte ha några megapattar. Jag fick rösten, inte brösten, säger hon.
Började i Lambretta
Som 15-åring började hon sjunga i rockbandet Lambretta. Flera album och hitsinglar senare splittrades bandet och 2006 kom solodebuten. Hitlåten ”Oh father” spelades flitigt och Linda Sundblad nominerades till flera musikpriser. Men bakom framgången rådde ett privat kaos. Låten ”It’s allright” handlar om den tiden.
– Det var en jobbig period i mitt förhållande genom att man jobbade på distans, det var väldigt mycket kaos av ett flertal anledningar. Låten beskriver hur det är när man står på knäna och gråter, säger Linda Sundblad.
”Kan inte ljuga”
En av de värsta sakerna under den här tiden var att behöva låtsas att hon mådde bra.
– Jag var mitt uppe i en lansering och sprang på galor och var tvungen att visa ett ”happy face”. Jag är så ärlig, jag kan inte ljuga, inte ens för mig själv. Då gör det så djävulskt ont att behöva göra det.
I dag bor Linda Sundblad tillsammans med sin man i Stockholm. Men när låten skrevs pendlade hon mellan nyblivne maken i San Diego och jobbet i Sverige. Hon beskriver hur hon kände sig sviken över att livet inte blev exakt som hon hade tänkt sig.
– Jag var så där ” jag vet precis hur mitt liv ska vara, när jag är 28 ska jag ha barn och så”. Sen blir man helt förkrossad för att det inte blev så. I stället har jag fått världens största gåva – att se möjligheterna. Hela livet handlar inte om att skaffa barn, att vara rik, att ha stora bröst. Det finns så mycket mer, man måste bara välja att se det!