’Ångesten kom när jag tog på rocken’

Jan-Olov Andersson

Lassgård och af Sandeberg om att hitta tillbaka till sina polisroller i Leif GW-serien

Helena af Sandeberg, 43, och Rolf Lassgård, 59, är tillbaka som två av Leif GW Perssons poliser, i SVT-serien ”Den fjärde mannen”.

– Nu handlade mycket om att komma i mina brallor, eftersom jag fick barn bara tre månader före inspelningen, säger Helena.

En och en halv miljon tv-tittare följde dem förra vintern, när ”En pilgrims död” visades i SVT.

I torsdags sändes andra delen av ”Den fjärde mannen”. Nu handlar det om ockupationen av väst­tyska ambassaden i Stockholm 1975. Allt är inte uppklarat kring det fallet. Nye Säpo-chefen LMJ (Lassgård) knyter genast envisa polisen Eriksson (af Sandeberg) till sin utredningsgrupp.

Satt rollen i era kroppar, så här ett par år senare?

– Jag oroade mig för det. Och så var jag rätt nyförlöst och ammande och visste inte om jag skulle komma i brallorna. Men när jag satte på mig rocken och bootsen så kom ångesten krypande, då hittade jag in i den här sorgsna ensamvargen. Eriksson är ganska jordad, det är inga klackar på den flickan. (Helena)

– I mitt fall var det en ny kostym … (Rolf)

– Du var väldigt snygg! Så satt jag som en grå trasa bredvid dig. (Helena)

”Är trasig och paj”

Vad är era polisers drivkrafter?

– Eriksson är trasig och paj efter det som hände med Claes Waltin (Jonas Karlsson) i förra serien, så hon har valt jobbet och där är hon ett ess. (Helena)

– LMJ säger rätt ut i serien: Det är inget jobb, jag är polis och drivkraften är att sätta dit en och annan ond människa som gör livet till ett helvete för vanligt folk. (Rolf)

Varför är det kul att spela polis?

– Det är första polis­rollen för mig. Det är roligt med fallen, man får liksom snirkla sig in i dem. (Helena)

– Jag har ju spelat polis rätt ofta. Jag ser alla som olika människor, här är det spännande att Leif GW är så initierad i polisens, Säpos och maktens korridorer. (Rolf)

Lärt sig att skjuta

Hur har ni förberett er?

– Inför ”En pilgrims död” träffade jag en kvinnlig polis och pratade om hur det är att vara ung tjej i poliskåren. Då fattade jag att man behöver vara ganska tuff för att fixa jargongen och få respekt. (Helena)

– Hemma i Gävle har jag kontakt med en polis som lärt mig både att skjuta bra och dåligt. Wallander kunde ju inte skjuta. (Rolf)

Får ni kommentarer från riktiga poliser?

– Jag har spelat polis så mycket att det händer att många ser mig som en kollega och hejar. För 10–15 år sedan, på Avenyn i Göteborg, var det en kvinnlig polis som hade tryckt upp en snattare mot väggen. Hon tittade upp när jag gick förbi och nickade, ungefär ”det är lugnt, jag fixar det här själv”. (Rolf)

Båda aktuella på teaterscenen i vår

Rolf Lassgård:

– Jag spelar ”Utvandrarna” på Dramaten till och med den 21 januari. I mars börjar vi spela in ”En man som heter Ove”. En typ av roll jag inte gjort tidigare. Det lockar att spela den här surgubben med lite hemligheter. Det blir både varmt och sorgesamt.

– Annars har jag hållit på med en fjärde säsong av tv-serien ”Dag” i Norge. Och så kommer filmen ”Miraklet i Viskan” i vår.

Helena af Sandeberg:

– Jag återvänder till Stockholms stadsteater. Det är en pjäs som gjort succé i London som heter ”Den besynnerliga händelsen med hunden mitt i natten”. Handlar om en pojke som har aspergers och det är en jättefin ensemble med bland andra David Fukamachi Regnfors, Gunilla Röör, Jakob Eklund och jag. Vi börjar repa efter helgerna och har premiär den 18 april.