Isa mosar allt motstånd – tävlar mot ett gäng frågetecken

Markus Larsson

Markus Larsson om storfavoriten i veckans startfält

MALMÖ. Vad skulle ställningen vara om det vore en fotbollsmatch?

Efter första halvlek?

Isa – resten: 11–0.

Egentligen tävlade Polarpristagaren Max Martin och vapendragaren Shellback i Melodifestivalen i fjol.

De visste bara inte om det.

Men det var covern på Taylor Swifts ”Shake it off”, slugt nog omdöpt till ”Don't stop” i tävlingen – stölder ska helst inte vara för uppenbara – som tog Isa till final.

När ens egna idéer tar slut går det alldeles utmärkt att rita av en amerikansk jättehit.

Allt är, som det brukar heta, tillåtet i kärlek, krig, amerikansk fribrottning och Melodifestivalen.
 

Då var det ingen som visste vem Isa var. I år är hon storfavorit. Vinnaroddsen är snart lägre än svenska styrräntan. Och det är högst välförtjänt.

Den bombastiska balladen ”I will wait” är en klipsk variant på det som Sia eller Ariana Grande brukar leverera på radion. Precis som alla moderna bidrag ska låten gå hem på Spotify och i Eurovision Song Contest.

Det vill säga: bidraget ska påminna om internationella brakhits och ha en visuell idé.
 

Om ”Don't stop” var spunnet socker är ”I will wait” mer, ja, saltlakrits. Isa väljer en allvarligare och mer dramatisk väg i år. På scenen håller hon en skugga i handen och till och med håret har fått en mörkare nyans.

Dessutom uppträder hon med ett imponerande självförtroende.

Att Isa känns så stark kan bero på motståndet. Hon tävlar mot ett gäng frågetecken. De flesta tar halva torsdagen på sig att ställa in olika ljus och effekter.
 

David Lindgren presenterar en lasershow. Problemet är att lasern syns dåligt i tv-rutan, vilket gör att det pumpas in så mycket rök på scenen att pressen kan roa sig med att leka ”Var är David?” i flera minuter.

Premiärlanseringen Wiktoria står i sin tur blick stilla, lite snett åt höger. Sedan tittar hon rakt fram. Sedan snurrar hon på sig ett varv. Och står blick stilla, lite snett åt höger igen. Anledningen är att bilder projiceras på hennes catsuit.

Om hon ställer sig några centimeter fel får den stackars projektorn ett nervöst sammanbrott. Numrets koreograf, den i sammanhanget riksbekanta Anton Ewald, måste för övrigt ha deltävlingens lättaste jobb.
 

Andra är mer analoga. Finlandssvenskan Krista Siegfrids viftar med motorsportens schackrutiga flaggor (huh?). Och gosstrion Patrik Isaksson, ”Mr Black” och Uno Svenningsson nöjer sig med tre anspråkslösa lyktor.

Vad som kommer att fästa hos tittarna? Bra fråga.

Men Isa borde vinna med bandysiffror.