Bästa som hänt svensk country sen First Aid Kit
Nationaldagen firas bäst tillsammans med ”Sverigerocken”.
En nyskriven countrylåt som bland annat handlar om att fucka upp i Falköping, Svullo och pepparsprej.
Till vardags befinner sig mannen bakom låten inte många kvarter bort från platsen där årets Grammisgala spelades in.
Men jämfört med de artister som fick priser eller uppträdde på Södra teatern i Stockholm skulle David Ritschard lika gärna ha kunnat komma från ett annat land.
Eller i många fall – från en annan klass.
Inget ont om Benjamin Ingrosso, men det lär dröja innan han drar fram följande rader ur hölstret:
”Vi satt på Clock, Huddinge Centrum/bredvid Svullo, innan allting såldes ut.”
”Sverigerocken” är ett syskon till Ted Ströms ”Vintersaga”, fast med humor och ett lugnt countrylunk. Texten skapar roadmovie genom delar av landet som ofta lever i radar- och medieskugga.
David Ritschard sjunger om att fucka upp i Falköping och sälja ut Folkets hus i Tranås. Han får skallen bankad gul och blå mot en motorhuv på en parkeringsplats i Skogås, blir pepparsprejad av en snut i en skogsdunge i Rönninge och kräks på sina nya skor vid Dragon Gate utanför Gävle.
Han har kanske inte sett mycket av världen, men han har sett desto mer av Brahehus. Och som ett återkommande mantra sjunger han: ”Och trots allt, så älskar jag mitt land.”
Det är en sorts nationalsång utan fördummande nationalism. Snarare en mörkare version av tv-programmet ”Landet runt”.
David Ritschard är ingen gömd hemlighet. Ryktet växer stadigt på svenska countryscenen. Vid några väl valda korsningar nära krogen Harvest Home på Södermalm och längs stationerna på gröna linjen ut mot Söderort har 32-åringen från Björkhagen blivit en lokalhjälte.
De flesta skulle missa honom på stan. Stilen är nedtonad, mer lagomraggare från svenska rostbältet eller en expedit på Systembolaget än Nashville-hunk. Ritschard jobbar för övrigt deltid på just bolaget. Expertområde: vitt vin. Men när han börjar sjunga förstår man varför några har kallat honom för ”den gröna linjens Hank Williams”.
Albumet ”Brobrännaren” kan åtminstone vara det bästa som har hänt svensk country sedan First Aid Kit.
Eftersom David Ritschard verkar ha omfamnats av Hammarbys stora fotbollsfamilj kommer någon alltid att bära honom på sina axlar. Han har bland annat spelat in Bajen-hyllningen och singeln ”Vi ses snart igen” tillsammans med Magnus Carlson från Weeping Willows.
Magnus ville släppa en låt när fotbollen ställdes in i fjol. Han mindes en bild på Ritschard som togs när han spontanstrippade på en holländsk restaurang. David hade en Bajentatuering över hjärtat, 70-talsemblemet, och kändes därför som en rimlig duettpartner.
”Vi ses snart igen” är också talande nog den enda låten med David Ritschards namn som har fått över en miljon strömmar på Spotify.
Men han förtjänar mer, i alla fall en större publik.