Backa Teater storsatsar på "Nationen"

Den nästan fem timmar långa föreställningen "Nationen" är en av Backa Teaters största satsningar någonsin. Berättelsen om den försvunne 11-årige pojken Ismael tar upp brännande frågor om integration och populism – i tv-serieformat.

Stora filmdukar är uppsatta på scenen, som ramas in av spårvagnar. Sammanlagt deltar fjorton skådespelare och fem musiker, när Backa Teater sätter upp Eric de Vroedts "Nationen". Den är skriven som sex avsnitt, och regissören Beata Gårdeler utnyttjar det tv-serieliknande formatet i maratonpjäsen.

– Jag tycker att det är intressant att använda kameran i teatern, även om jag inte använder den som när jag gör film. Teaterns styrka är det unika ögonblicket och därför filmas allt live. Den filmiska illusionen raseras mer och mer under föreställningens gång. Jag tycker också om att jag på teatern har en annan möjlighet att visa parallella skeenden med hjälp av kameran.

Ömma sår

Berättelsen handlar om 11-årige Ismael som är försvunnen. Ingen vet om han är kidnappad, mördad eller gömd. Hans biologiska mamma och fosterföräldrar försöker få reda på vad som har hänt, men alla tycks ha sin egen agenda. Polisens eftersökningar leder till den egna organisationen och de anklagas för att samarbeta med extremister.

– Pjäsen berättar om en del ömma sår i samhället just nu, som integrationsproblematiken, narcissism, egoism. Den ställer frågan hur vi ska leva tillsammans, säger Beata Gårdeler, och försöker konkretisera:

– Det finns många paralleller till vad som händer just nu. Vi har ett samhälle som polariseras allt mer på olika sätt. Där politiker utnyttjar åsikter om Islam och provocerar fram upplopp och där media och socialt näthat driver människor på fall.

Pjäsen tar också upp hur rika försöker "skydda sig" från de fattiga. Men när den familjevänliga stadsdelen “Safe City” ska uppföras skakas bygget av mutmisstankar.

I det här samhällsklimatet får en liten händelse ringar på vattnet och politiska konsekvenser. Men Beata Gårdeler kan förstå många av de egoistiska handlingarna som visas. Hon tror att klassamhället tvingar in oss i roller, som vi ibland inte vill spela.

– Jag tror det är väldigt mänskligt att när man själv känner skam börja projicera det på andra, speciellt i en krissituation som man gör allt för att ta sig ur.

Kan provocera

Beata Gårdeler blev tillfrågad av Backa Teaters förre chef Mattias Andersson, som initierade projektet. Hon har tidigare verkat inom filmvärlden, men historien passar henne och hon är glad över teaterdebuten.

– Jag tycker alltid att berättelser som berättar komplext om människor och samtidigt lyckas vara en större historia om samhället är mer intressanta än det som bara berör en person, säger hon.

Att repetera under coronapandemin har varit en utmaning: varje dag har någon ur ensemblen varit borta. I kombination med alla de tekniska parametrarna har det stundtals känts som ett "självmordsprojekt", tycker Beata Gårdeler. I teatern, till skillnad från i filmens värld, händer allt på samma gång, trots alla förberedelser.

– Det är en annan, levande organism, säger hon, men behåller trots allt sitt lugn – med åren har hon blivit mer orädd inför stora utmaningar.

Beata Gårdeler är också beredd på att pjäsen kan röra upp känslor.

– Den berättar ur många olika personers perspektiv, så den kan säkert vara provocerande för olika personer på olika sätt. Men den tar inte ställning, utan ställer snarare akuta frågor.