’Det var en stor saknad’

Publicerad 2012-11-12

Längtan efter dottern blir för mycket för Charlotte i ”Project runway” – nu berättar hon om sina missfall

”Project runway”- deltagaren Charlotte Svinevit drabbades av flera missfall innan hon fick sin yngsta dotter.

I kvällens avsnitt bryter hon ihop när modellerna visar sig vara ett gäng fyraåringar.

– Jag var helt oför­beredd, det var en stor saknad, säger hon.

BRYTER IHOP – NÄR MODELLERNA ÄR FYRA ÅRCharlotte Svinevit saknar sin dotter som hon inte träffat på flera veckor. När kvällens modeller i ”Project runway” visar sig vara en grupp fyraåringar blir det för mycket. ”Det blev väldigt känsligt”, säger hon.

I kväll får designerna i ”Project runway Sverige” i uppdrag att skapa en minikollektion. En outfit för en fashionista och en för hennes dotter.

När modellerna, en grupp fyraåringar, springer in i syateljén brister det för deltagaren Charlotte Svinevit, 46.

– Det blev väldigt känsligt. De var precis i samma ålder som min dotter som jag inte träffat på flera veckor, säger hon till Nöjes­bladet.

Träffade kurator

Anledningen till sammanbrottet är längtan efter dottern Daisy, 4.

Charlotte hade sen tidigare barnen Bianca och Buster, i dag 19 och 20. Men Daisy fick Charlotte och hennes före detta partner först efter att Charlotte drabbats av flera missfall.

– Jag fick två missfall innan jag blev gravid med Daisy. Ett missfall är större än man kan tro. Trots att det är normalt så drabbar det med en sådan otrolig kraft. Första gången blev jag förtvivlad, andra gången helt förkrossad, säger hon.

– Den omedelbara reaktionen är att ”det här gör jag aldrig om”, jag blev helt dränerad på känslor. Och sorgen jag kände, den ville jag aldrig mer ha i mig.

Till slut blev hon gravid med Daisy.

Men rädslan att något skulle gå fel fanns kvar.

– Vid missfallen kunde jag uppleva vårdpersonalen som lite okänslig. Kanske finns det inga andra sätt för dem att förhålla sig. Men när jag blev gravid och kände mig orolig tog de mig på stort allvar. Jag fick träffa en kurator och prata om det jag kände.

När hon öppet började prata om sina missfall visade det sig att hon hade flera väninnor som också drabbats.

– Mina missfall har inte varit en hemlighet i mitt sociala umgänge men många blir tysta. Som att man vill skona omvärlden, säger hon.

”Sorgen finns där”

För att bli av med tabut kring missfall och andra komplikationer tror Charlotte att de som drabbas måste prata mer öppet.

– Att avdramatisera det hela, men ändå ta känslorna på allvar. Det är så här biologin fungerar, men sorgen finns där ändå. Stäng aldrig känslorna inne.

Hon tror också att männen kan ta större plats i sorgarbetet.

– Många gånger inser nog inte männen hur sorgligt det är för kvinnan. Visst sörjer männen också, men hos kvinnan blir det en fysisk känsla, den måste man anförtro varandra.

ANNONS