Det kommer bli trångt i toppen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-10
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Jag har inte sett om de bär vikingahjälm, läderbyxor och brynja än.
Men det låter som en stark comeback.
Nordman tar hem den första delfinalen i Göteborg på lördag.
Så känns det efter en första genomlyssning av de åtta låtarna i ett mystiskt rum på Hotell Opalen här i Lilla London.
Inte bara för att låten är bra - utan för att Nordman är Nordman, ett av Sveriges största, bortglömda band.
Grabbarna sålde över en miljon skivor på 1990-talet.
Deras comeback är, publikt sett, som att Kent slutade i dag och kom tillbaka 2013.
"Ödet var min väg" är folkrock, mer keltisk än nordisk den här gången, med en fotbollsrefräng så fet att MC Swedens klubbhus riskerar att välta.
Halvtempomelodin påminner om Magnus Uggla, texten knyter an till Håkan Hemlins drogsvårigheter och resultatet blir en innerlig 1990-talsversion av Kentas tjackpundarklassiker "Just i dag är jag stark".
En hedersam comeback.
Men bäst i snabbtest framstår den monumentalt trallvänliga "Alla flickor" med Linda Bengtzing. En klassisk schlager med moderna syntslingor och nästan skadligt taktfasta trummor.
Dessutom med en rolig text om en stekare som börjar "han har bakåtslickat hår, jag vet han tar varje chans han får" och slutar "han ger alla flickor vad de vill ha - alla flickor utom jag".
Charmigt, pampigt och lattjo. Kanske lite för lattjo för juryn.
Produktionsmässigt och sångtekniskt tar Shirley Clamp hem spelet med schlagerhousedängan "Att älska dig", som borde komma trea och få en chans till i uppsamlingsfinalen.
Papa Dees söta standardreggae "My no 1" och Alcazars iskalla diskopuck "Alcastar" lär slåss om den fjärde platsen, som också ger en ny finalchans.
Det kommer att bli trångt i toppen.
SVT lär ha velat bränna mycket krut för att få en vass öppningslördag.
Hoppas att de inte bränt allt.
Pay TV med den ironiska "Refrain refrain" kan sticka upp, men knappast Cecilia Vennerstens klyschiga såskopp "Var mig nära" eller The Wallstones stelopererade Beatles-parodi "Invisible people".
Och jo, det är synd om Edward af Sillén, SVT-konsulten som svarade på Charlotte Perrellis och Pernilla Wahlgrens uttalanden i Aftonbladets artiklar via gaytidningen QX:s klotterplank på nätet.
Jag menar: tänk allt dumt man själv skrivit i halvofficiella (och officiella, det medges) sammanhang utan att tänka mer på saken. Aj aj.
Men, gör man bort sig så gör man bort sig och då kan man inte stå i kö för en fin position på ärevördiga Sveriges Television utan en tid i frysboxen först.
Din tid för comeback kommer, snabbare än Nordmans, säkerligen, men för nu:
Hej då, Edward.