Som ett rakblad i ett tacoskal
Markus Larsson om fan som blir religiös
När fan blir gammal blir han religiös.
Men det var då det.
I dag blir fanskapet ett karaokespel.
Jag är inte precis förvånad.
Att Kent blir en del av konceptet ”Singstar” var bara, som det brukar heta, en tidsfråga.
Satsningen stämmer dessutom helt överens med resten av deras motsägelsefulla karriär.
Kärnan i Kents attityd och musik är en fascinerande blandning av folkligt och fientligt, ungefär som ett rakblad i ett tacoskal.
De har lyckats sjunga om att äta fett och socker tills du spyr, och ändå blivit sönderkramade av hundratusentals skivköpare.
Och i och med ”Singstar” placerar gruppen verkligen sin musik i ett Ikea-designat folkhem som de kritiserat sen 1995.
Nu står äntligen ”747” där den hörde hemma från allra första början, mellan förfestens chipsskål och dipsås. Nu kan mamma, pappa, barn och mormor fira valborg genom att sjunga ikapp till ”Vals för Satan (din vän pessimisten)” utan att behöva lämna tv-soffan.
Och det vore både omodernt och korkat om inte Kent följde med i utvecklingen.
För tio år sen hade gruppen aldrig behövt förknippas med ”Singstar” och andra leksaker. Det räckte med att turnera och släppa musiken på cd.
Men i dag är folk måttligt intresserade av att betala för en plastbit med låtar. Däremot blir samma låtar betydligt mer attraktiva om de är ett innehåll i en mobiltelefon.
Eller ännu hellre i ett tv-spel.
Beatles har fortfarande inte släppt sina låtar digitalt. Men de har en egen version av ”Rockband”.
Dataspel har inte bara förändrat villkoren för hur popmusik marknadsförs, förpackas och distribueras.
Det är större än så. Det är, tja, överallt.
När Leo Messi spelar benskydden av Arsenal och pangar in fyra mål i en och samma Champions league-match jämförs han inte med Diego Armando Maradona, Jesus eller Gud längre.
Efteråt fick Arsenals tränare Arsène Wenger frågan om han kunde beskriva Messi med ett enda ord. Det kunde han.
– Playstation.
Från början var dataspel en dålig och mycket pixlad kopia av verkligheten.
Med dagens teknik ser maktfördelningen annorlunda ut.
Det är dataspelens värld.
Och vi andra kan bara, likt Kent, anpassa oss och leva i den.