Hasse Carlsson i Noice är död
Han var idol för en hel generation
Uppdaterad 2020-10-04 | Publicerad 2002-09-14
Han gick från tonårsidol till heroinist.
Hasse Carlsson i Noice vann kampen mot drogerna - men inte mot leversjukdomen.
Han avled förra veckan, 37 år gammal.
Bara 15 år gammal blev Hasse Carlsson popstjärna. Låten "En kväll i tunnelbanan" var på alla ungdomars läppar och gruppen Noice blev idoler för en hel generation svenska tonåringar i början av 1980-talet.
För sju år sedan återförenades gruppen och gav sig ut på turné. Det blev 100 spelningar på ett år. Gruppmedlemmarna som med åren glidit ifrån varandra snackade gamla minnen och återupplevde forna tiders glans.
Men tiden som popstjärna hade satt spår. När spelningarna tog slut och solokarriären gick på tomgång sjönk Hasse Carlsson ner i ett djupt narkotikamissbruk. Pengarna han tjänat ihop under Noice-tiden gick till kokain och heroin.
Drogerna tog över
Han berättade i en intervju i Aftonbladet 1994 hur drogerna tog överhanden.
- Jag var på väg rakt in i helvetet. Heroinet är ett jävla gift som bestämmer allting. Jag gick på heroin i fem år och höll på att knarka ihjäl mig.
Hasse Carlsson kämpade för att bli drogfri. Och lyckades. Enligt familjen levde han ett drogfritt liv de sista åren.
Men kampen ersattes av en annan. Den kroniska leversjukdomen hepatit tog hårt på den forna stjärnans redan nedsatta krafter.
Den 4 september avled han i sitt hem i Gustavsberg. Den slutgiltiga dödsorsaken är dock ännu inte fastställd.
- Det kom som en chock för oss. Vi upplevde att han blivit sämre det sista året, men trodde inte att han skulle dö, säger hans bror Roland Liljeskär.
Levde ensam
Musiken blev en hobbyverksamhet de sista åren. Hasse Carlsson levde ensam och umgicks ofta med sin familj.
- Han ville leva mer tillbakadraget och hålla sig mer i bakgrunden, säger Roland Liljeskär.
Peo Thyrén, en av medlemmarna i Noice, träffade Hasse Carlsson sista gången i vintras.
- Vi fikade, var ute och gick och snackade. Vi hade mest sporadisk kontakt den sista tiden.
Han beskriver Hasse som en snäll, godhjärtad kille som hade musiken i ryggraden.
- Han hade en förmåga att fånga publiken, en scenpersonlighet. Det här var väldigt oväntat för mig.