Oh la Laleh
Laleh regerar i ”Så mycket bättre”.
Är det förvånande?
Nej.
Konkurrensen är för svag.
Är det verkligen covers vi vill ha?
Nytolkningar av gamla låtar som går vilse i ingenmanslandet mellan det poänglösa och det hyggliga.
Så länge trevliga tv-programmet ”Så mycket bättre” pågår är svaret uppenbarligen ja.
Ett tag verkade coverfabriken bli en affärsidé som riskerade att slå ut resten av marknaden. Men ju mer jag lyssnar på årets material, desto mer tvivlar jag.
Få av låtarna kommer att få ett långt liv utanför tv-rutan. Det mesta är en ytterst kortsiktig lösning för att antingen väcka insomnade karriärer till liv eller skotta fram ny publik till mer välmående artister.
Lalehs version av Eva Dahlgrens ”Ängeln i rummet” är det strålande undantaget.
De som sitter runt Lalehs middagsbord tillför inget eller mycket lite till originalinspelningarna. De är allihop fastlåsta i en form och ett uttryck som de har odlat i decennier. De blir ofta självmedvetna och opersonliga och rutinerade där Laleh drar fram som ett yrväder. Hon är den enda som uppfinner musiken på nytt.
Därför är det inte ett dugg förvånande att just Lalehs versioner tar alla pallplatserna på Itunes. Vem från ”Så mycket bättre” skulle det annars vara?
Däremot går det inte att underskatta programmets genomslag.
På vissa låter det som att Laleh Pourkarim debuterade på TV4 för några veckor sedan.
Men hitsen ”Storebror” och ”Live tomorrow” då? De tre Grammisarna och två Rockbjörnarna för bland annat Årets nykomling 2005? Existerar de inte längre?
Tv is king.