Ångest, död och duktiga ungar

Jens Peterson

Slagfärdiga repliker i ’Saltkråkan’ på scen

Vad tänker du på om jag säger Astrid Lindgrens Saltkråkan?

Tjorvens ”vet du va?”. Farbror Melker som ramlar i vattnet. ­Kavata ungar som kivas.

Jo. Men här finns också ångest och död.

”Vi på Saltkråkan” är en dos sommaridyll, och föreställningen fångar 1960-talet på samma sätt som originalet. In med de största frisyrerna och fulaste sandalerna. Kobbar och skär och alla som uppvaktar Malin.

Men det finns också en del spänning och trubbel. Pjäsen plockar fram intrigen när fåren blir rivna och Pelles kanin dödas. Tjorvens hund Båtsman blir misstänkt. Tjorvens pappa går ut i skogen med den stora hunden och ett ­gevär.

Dämpad stämning

Det är dämpad stämning i salongen under den delen av andra akten, som också bygger spänning kring att familjen Melkerson ska tvingas lämna sitt sommarställe på ön.

Ulf Björlins visselvänliga signaturmelodi har blivit en klasssiker, men i övrigt finns det inte sångnummer som i andra pjäser byggda på Astrid Lindgrens verk. Det firas midsommar och traditonella sånglekar fyller ut första akten.

Fixar det fint

Barnen har stora roller och de gör dem bra. De som spelar Tjorven, Pelle och Stina har viktiga ­scener att bära och fixar det fint. Slagfärdiga repliker som lockar fram skratt.

Duktiga ungar och riktiga djur. En stor hund, en liten hund och en kanin. Två timmar med många ­sorters känslor.