Edward Blom om 6 juni: Jag är fosterlandsälskare, men inte chauvinist
Tv-profilen om Sveriges nationaldag, festandet och kampen för att få barn
Publicerad 2023-06-06
Nationaldagen är en kär tradition som Edward Blom gärna firar med god mat och dryck.
Han drar sig inte för att öppna en flaska rosévin mitt på dagen och grämer sig över alla rekommendationer.
– Jag är absolut en alkoholromantiker.
Gastronomen, kulturhistorikern och tv-profilen Edward Blom, 52, klev ut i offentlighetens ljus 2009 i samband med tv-serien ”Mellan skål och vägg med Edward Blom”. Sedan blev det återkommande uppdrag i etern i olika tappningar och han gästade regelbundet ”Breaking News med Filip och Fredrik”.
Så firar han nationaldagen – med punsch royal
Få kan ha missat Edward Bloms starka passion för mat, dryck och traditioner. Han omfamnar därför Sveriges nationaldag med glädje.
– Då brukar det bli smörgåsbord eller picknick. Det typiskt svenska för mig är att sitta i en park med vacker natur och äta och dricka gott. Vi kanske också sjunger någon sommarpsalm, någon fosterländsk visa och nationalsången. Jag är fosterlandsälskare, men inte chauvinist. Man får alltid skippa vissa verser på de gamla visorna, det får inte blir för hårt. Men jag tycker om att man firar sitt land, säger Edward Blom och förklarar att det möjligen kommer inmundigas gravad lax och jordgubbar med grädde samt favoritdrinken Punsch Royal som görs på några få centiliter punsch och champagne.
Du är road av traditioner, är det något du har med dig hemifrån?
– Jag föddes nog med det. Mina föräldrar var tokiga på mig, hade vi gjort saker två gånger så tyckte jag det var en tradition. Det är ganska vanligt bland barn, men skillnaden är att jag aldrig växte ifrån det.
Kändisskapet: ”Barnen blir jättearga”
Du har snart varit offentlig i 15 år, men har berättat att det kan bli för mycket ibland?
– Absolut. De senaste åren har det inte varit något problem, men ibland kan det bli för mycket. Är man exempelvis på Gröna Lund och det bildas en ny kö för varje meter med människor som vill ta selfies… Det är okej om jag har gott om tid och är ensam. Men är barnen med blir de jättearga och till slut säger de att jag inte får ta fler foton. Men då blir istället människorna arga när jag säger nej. Jag tycker inte om när folk blir arga på mig, jag vill vara alla till lags.
När du fyllde 50 år förklarade du att du kände ett vemod?
– Dagen inföll under det första pandemiåret då det inte fanns något vaccin. Jag tillhör riskgruppen och min övervikt går ju inte att dölja. Jag och Gunilla valde att ha ett år då vi och barnen höll oss mycket för oss själva. Vi lät bli nöjeslivet och det blev också en naturlig broms för oss. Jag har varit en av de mest svirande personerna i landet. Det minskade såklart kraftigt när barnen kom. Men det blev en bra tidpunkt. Vi hade köpt en villa med stor tomt och hade barn i perfekt ålder som mådde bra av att få mycket tid med föräldrar som sa adjö till partylivet.
”Ett rus blev riktigt bra först på tredje dagen”
Men det känns som du gärna svingar en bägare?
– Ja, det är klart. Men det är åldern också, jag kan inte gå på som förr. När jag var ung tyckte jag att ett rus blev riktigt bra först på tredje dagen. Då hade jag alltså svirat i tre dagar och sedan kunde jag fortsätta ytterligare några dagar. Men så kan man ju inte leva när man är över 50 år.
Nu har du fått den familj som du drömde om. Men tillvaron var väl inte så harmonisk innan dess?
– När jag var runt 37-38 år var mitt liv inte alls bra. Jag hade funnit mig i att jag inte skulle träffa någon respektive att bilda familj med. Jag saknade både fru och barn och skulle jag inte få det ville jag göra något som kändes meningsfullt ur ett religiöst perspektiv. Det blev flera pilgrimsvandringar och reträtter.
Mycket hände när Blom fyllt 39 år
Du hade alltså gett upp?
– Ja, men när jag fyllde 39 år hände massa saker i mitt liv. Jag hade ett kort förhållande med en flicka innan jag träffade Gunilla. Två veckor senare friade jag och vi förlovade oss. Vi var tillsammans i fyra eller fem år innan Gunilla blev gravid.
Hur var den tiden?
– Den var jättebra. Vi reste runt i världen och gick på alla möjliga cocktailbarer och hade det underbart. Hade vi fått barn på en gång skulle vi inte haft någon period då det bara var vi två. Det skulle jag verkligen inte vilja ha ogjort. Man måste nog bygga förhållandet på den där gemensamma glädjen när man sedan ska klara av det här med barn som är underbart, men också väldigt jobbigt.
Nekades adoption på grund av hans vikt
Men ni fick ändå kämpa innan er första son Melchior kom?
– Ja, vi trodde inte det skulle bli något barn och till slut gav vi upp. Sedan funderade vi på adoption, men det misslyckades också.
Ni blev nekad adoption på grund av din vikt?
– Ja. Jag kan förstå principen, men då borde de ha sagt det från början. Vi kämpade i två år och hade betalat massa pengar och det var hembesök från socialen, jobbiga kurser och annat. När allt mer eller mindre var klart så sa de plötsligt att jag väger 50 procent för mycket och undrade om jag kunde gå ner i vikt. Det skulle jag egentligen bara kunnat göra med en operation och det hade tagit flera år. Då hade jag ändå varit för gammal.
Tackar katolska pilgrimsorten Lourdes
Vad hände sedan?
– Vi skulle till Frankrike och då föreslog jag att vi skulle åka till Lourdes som är en viktig katolsk pilgrimsort. Vi gjorde det som ett sista försök. Gunilla trodde inte på det, men det gjorde jag. Så fort vi hade bestämt oss för att boka in det blev hon gravid.
Och nu sitter du här i en idyllisk villa med fru och tre barn?
– Det känns fantastiskt. Jag går aldrig och funderar på om jag har gjort rätt val och känner att jag befinner mig precis där jag borde vara. Det känns helt rätt med Gunilla och helt rätt med barn.
”Man får le och ge varandra en puss”
Hinner du och Gunilla få någon tid för varandra?
– Det är inte så ofta det bara är vi två, men det händer. Men man får le och ge varandra en puss när man passerar varandra. Men vi jobbar ändå ihop hela tiden eftersom vi har eget företag. Äter vi lunch händer det att vi öppnar en flaska rosé mitt på dagen.
Här suckar plötsligt Edward Blom.
– Nu är det inte ens max tio glas vin som rekommenderas utan det är snarare noll. Men det finns ingen tanke på att förbjuda saker som bergsklättring och slalom. Folk dör av det också, men gör det ändå för att det är roligt. Alkoholen är också jätterolig och hör till något av det mysigaste som finns. Det är klart det är tråkigt om cancerrisken ökar, men det gör den ju också med rött kött, plastbestick och allt möjligt.
”Jag är absolut en alkoholromantiker”
Skulle du beteckna dig som en alkoholromantiker?
– Jag är absolut en alkoholromantiker. Sedan inser jag att det finns en stackars minoritet som är olyckligt drabbade och som inte kan dricka. Jag förstår att det kan bli lite jobbigt för dem när jag svärmar på i olika sammanhang. Men jag jobbar ändå med det och då får de väl strunta i att läsa det jag skriver.
Du har sagt att du har dödsångest?
– Det är nog få människor som är helt neutrala inför döden. Men jag har nog lite mer dödsångest än genomsnittet och kan lättare känna hälsoångest och tro att jag har sjukdomar.
”Har kämpat med vikten sedan jag var barn”
Du nämnde din övervikt tidigare. Kan du med tanke på din ångest få panik och känna att du måste göra något åt den?
– Det hjälper inte med jojobantning, det blir bara värre. Jag har försökt allting. Men om jag säger det kommer ändå ingen att tro mig. Folk tror att jag äter och dricker som om det inte fanns en morgondag. Sanningen är att jag har kämpat med vikten sedan jag var barn. Men till och med läkare har numera förstått att det inte är så enkelt att man har dålig karaktär och bara är en idiot som inte kan låta bli saker och äter enorma mängder.
Du har mer eller mindre inte ätit kolhydrater på 20 år?
– Jag kanske dricker en öl i veckan och då ser folk det och tycker jag är en hycklare. De går inte att nå fram till folk. De tror ändå att jag är en självmördare som går runt och är överviktig. Jag anser inte att det är så, jag försöker faktiskt ta hand om min hälsa och äta nyttigt och motionera.
”Det är klart jag inte skulle äta 500 gram smält ost”
– I början av karriären publicerade jag en bild på ett jättestort fläsklägg när jag var i Tyskland och det tyckte folk var jätteroligt. Men det betyder inte att jag äter det varje dag. Jag gjorde också videon om baksmälla med smält ost. Men det var ju ett skämt. Det är klart jag inte skulle äta 500 gram smält ost.
Du har en enorm tråd på Flashback. Vi har förstått att du är inne där och läser?
– Ja, mina vänner har sagt att jag inte borde det. I början var det vänligt och trevligt. Men de senaste åren har det blivit mycket mer negativt.
Blir du ledsen?
– Ja, det är klart jag blir det. Men jag kan inte gå runt och vara sårad så fort någon skriver något elakt. Det är ju idiotiskt, men jag vet inte hur jag ska lära mig att inte reagera så. Men jag har inte heller tid att springa i terapi för det.
Edward Blom om…
…planerna på ny musik
– Det vore jättekul. Jag fick erbjudande att spela in en låt, men jag hann inte haka på det. Men jag skulle gärna vilja spela in ny musik. Däremot blir det inte Mello igen. Det är jättekul att ha varit med en gång men det tar enorm tid.
…om Leif GW Perssons känga i vintras
– Han kallade mig för Mosebackes tönt. Det hade varit en sak om han bara hade sagt att jag var en knasig figur, men tönt… Det var lite onödigt och jag blev lite förvånad och besviken då jag alltid har gillat honom. Jag tycker han verkar vara en kul gubbe. Men han tycker ju det är roligt att veva och hitta på roliga formuleringar. Däremot är det inget jag sitter hemma och gråter över.
…vad han vägrar att äta
– Allt sådant där köttsurrogat som quorn och oumph, men även margarin och de där djupfrysta lådorna med färdigmat. Det har jag väldigt svårt för. Det är dyrt, smakar illa och är inte ens nyttigt. Jag lagar i princip alltid riktig mat.
