Här faller Malmsjö handlöst från scen
Uppdaterad 2013-01-01 | Publicerad 2012-05-29
Här rasar Jan, 80 i dag, mitt under födelsedagsintervjun
Mitt i intervjun i i SVT:s hyllningsprogram inför 80-årsdagen faller Jan Malmsjö handlöst ned från Dramatens scen – för att likt en pigg 20-åring nästan studsa tillbaka.
– Snyggt fall, fick du med det? är jubilarens spontana kommentar till tv-fotografen.
Mitt i intervjun i i SVT:s hyllningsprogram inför 80-årsdagen faller Jan Malmsjö handlöst ned från Dramatens scen – för att likt en pigg 20-åring nästan studsa tillbaka.
– Snyggt fall, fick du med det? är jubilarens spontana kommentar till tv-fotografen.
I dag fyller en av våra största och mest folkkära artister och skådespelare 80 år. Inget som Jan Malmsjö tänker fira.
– Inte är det särskilt roligt. Det är inget upplyftande. Man sätter ett streck till. Men jag är glad att jag har Dramaten att gå till. Fyra minuters promenad hemifrån. Inga huvudroller längre, men det är bra socialt för mig, säger han till Nöjesbladet.
Har hoppat fallskärm
I Susanne Cederbergs hyllningsfilm ”Jan Malmsjö 80 år”, som visas i SVT 1 i kväll, får vi förutom arkivklipp från hans karriär, följa med Jan Malmsjö bakom kulisserna just på hans älskade Dramaten.
Det är under ett samtal mellan de två, på Dramatens stora scen, som Jan Malmsjö plötsligt kliver rakt ut i tomma intet.
– Jag är så gammal så jag ser illa, hör illa och luktar illa, skämtar Jan Malmsjö med Nöjesbladet.
– Fallet var jävligt dramatiskt, men jag är ju gammal fallskärmshoppare, så det gick bra. Och jag faller ju varje kväll när vi spelar ”Fanny och Alexander”.
Sjöng Sinatra-låtar
En hel värld minns honom från den klassiska Ingmar Bergman-filmen ”Fanny och Alexander” (1982), som den ondskefulle biskop Vergérus. I Dramatens scenuppsättning spelar han tre mindre roller – även i kväll, när han fyller 80.
– Det gick inte att få ledigt, med Bergman-vecka och allt.
– Men jag har bett om inga överraskningar eller uppvaktningar. För tio år sedan, när jag spelade pastor Manders i ”Gengångare”, var det tal och Leif Kronlunds storband. Publiken satt kvar och där stod jag utklädd till pastor och sjöng Frank Sinatra-låtar.