Jag blir till en riktig fåntratt nära Sarah Jessica Parker
NEW YORK. Det går inget bra för mig och Sarah Jessica Parker.
Förra gången kastade jag en bandspelare på henne.
Nu nyser jag så högt att hon håller på att ramla ur en soffa.
Första mötet ägde rum i höstas, när Parker och de andra spelade in scener från en fiktiv modeshow till ”Sex and the city”-filmen i ett stort studiokomplex ute i Brooklyn.
I en paus fick en liten grupp journalister sätta sig i en ring på golvet och kanske var det irritationen över att behöva bete sig så ovärdigt – vuxna män sitter inte på golv – som fick mig att fösa iväg intervjubandspelaren med lite för stor kraft.
Tyvärr stötte jag inte bara, som en annan curling-spelare, bort en japansk kollegas mp3-spelare.
Jag träffade Sarah Jessicas knä också.
Inte direkt så att menisken gick sönder, men hon undslapp sig ett litet ”aj” och tittade förskräckt upp på
idioten som inte utvecklat bättre motorik än så.
Ridå.
Nu möts vi i en svit på Oriental Mandarin – bisarrt dyrt lyxhotell vid Columbus Circle – för intervju om samma film.
Hon verkar dessbättre inte minnas pappskallen och talar engagerat och begåvat om hur det som var en tv-serie om New York-kvinnor i 30- årsåldern nu är en film om New York-kvinnor i 40-årsåldern.
Men jag är tydligen fast besluten att påminna henne om att jag inte kan föra mig, så plötsligt nyser jag så det skallrar i det dyrbara möblemanget.
Filmstjärnan fastnar mitt i en mening, rycker till och ser ut att hålla på att ramla ur sin soffa.
Sen säger hon visserligen ”bless you”, men den otvungna stämningen är bruten och svaren på frågorna plötsligt mer formella.
Ridå igen.
Ja, jag har sett filmen och det kan jag säga: Till den förhandsvisningen hade till och med jag kunnat få en het date om sällskap varit tillåtet.
Det verkar inte finnas en dam mellan 18 och 50 i New York som inte är beredd att offra en ryggkota för att få se ”Sex and the city”
Hur den var?
Visserligen tvingas alla som går på de där förhandsvisningarna skriva på ett embargo som förbjuder recensioner innan så kallat releasedatum, men jag kan väl i alla fall konstatera att den som råkar vara fan inte kommer att ha mycket att klaga på.
Allt är som det ska – fast i två och en halv timme.
Viktigast av allt:
När ni ser den där modevisningen kan ni tänka på att en fåntratt från Sverige var där.
Och gjorde bort sig.