Legendens gåva: 100 bästa låtarna
Nu har Johnny Cashs dotter gjort en av årets finaste skivor
Ingen musik når djupare och stannar kvar längre än den som går i arv.
För 36 år sen gav Johnny Cash en lista med 100 countrylåtar till sin äldsta dotter.
”Det här är din utbildning”, skrev han.
Samma lista lägger nu grunden till ett av årets bästa album – Rosanne Cashs ”The list”.
Rosanne Cash hade just gått ut high school när hennes pappa började hålla ett sorts läxförhör om amerikansk rootsmusik i turnébussen.
Johnny Cash frågade om hon hade hört en viss låt.
Rosanne skakade på huvudet.
Countrylegendaren blev irriterad och nämnde en till.
Rosanne ryckte på axlarna. Hon förstod inte vad pappan pratade om. Hon var fullt upptagen med vara fanatiskt intresserad av Beatles och södra Kaliforniens dekadenta popscen.
Johnny Cash blev ännu mer bekymrad och ägnade resten av dagen åt att sätta ihop en lista med låtar som dottern inte borde leva utan. Det blev en historielektion
som sträckte sig från gamla folklåtar från Appalacherna fram till 1973. Cash skrev ner inspelningar av Jimmy Rodgers och Woody Guthrie. Han lade till sydstaternas blues och gospel, Hank Williams, rockabilly och några av sina egna låtar.
Listan blev klar på kvällen och hade rubriken ”100 essential country songs”.
Rosanne Cash har fortfarande kvar den. Det är ett minne, inspirationskälla och påminnelse om vilken musik som är hennes genetiska arv.
På nya albumet ”The list” återvänder hon till pappans anteckningar. Det består av tolv versioner av de låtar som Johnny Cash var upprörd över att hon inte kände till. Och för hennes del kan skivan betraktas som en del av ett långt sorgearbete.
Johnny Cash och Rosannes styvmor June Carter Cash dog 2003. Hennes biologiska mor, Vivian Liberto, gick bort 2005. Rosanne Cash opererade även bort en hjärntumör för två år sen.
– Det här är den enda skiva jag kunde och orkade göra just nu, har hon sagt i intervjuer.
”The list” är en indirekt hyllning till Johnny Cash och en perfekt avslutning av ett årtionde där countrystjärnan har varit lika närvarande och populär som på 60-talet. Mycket tack vare den Oscarsbelönade filmen ”Walk the line” med Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon i huvudrollerna. Filmen fokuserade på kärlekshistorien mellan Johnny och June Carter Cash, medan Rosannes biologiska mor fick en biroll som den som försökte hålla ihop familjen.
Rosanne har varit sparsam med att prata om sin far och deras relation. Men hon skriver regelbundet kolumner i The New York Times och i en av dem kommenterade hon ”Walk the line”:
”Men är det sanningen? Inte min. Definitivt inte min mors och, till en viss grad, inte min fars heller. Det är en pastisch...”
Själv bearbetade hon sina föräldrars dödsfall på förra skivan ”Black cadillac” från 2006. Musiken är ilsken och förtvivlad. Vissa ballader är så sorgliga att det känns som att stirra ner i en öppen grav.
Jämfört med ”Black Cadillac” är ”The list” betydligt mer bitterljuv och ljus. Klassen på albumets gästartister – Bruce Springsteen, Elvis Costello, Jeff Tweedy från Wilco och Rufus Wainwright – säger en del om vilken respekt som Rosanne Cash har fått genom åren. Och låtvalen säger ännu mer om hennes mod.
Vissa av låtarna är så förknippade med artisterna som först spelade in dem att det borde vara omöjligt att erövra dem på nytt. Andra har tolkats så ofta att de, likt valfri Creedence Clearwater Revival-klassiker, dränerats på sin ursprungliga betydelse och kraft.
Rosanne Cash tvekade exempelvis länge om hon vågade göra Patsy Clines ”She’s got you”. Ändå sjunger hon den som om balladen har väntat på hennes röst sen 1962.
Hon skänker samma anspråkslösa glöd till Hank Williams ”Take these chains from my heart”, Merle Haggards ”Silver wings” och The Carter Familys ”Bury me under the weeping willow”.
Hon gör även Bob Dylans och Johnny Cashs duett ”Girl from the north country” och ... den är så vacker att man måste andas i en påse efteråt.
Rosanne Cash tänker släppa en ”volume two” av ”The list”. Mer än så avslöjar hon inte om sin pappas lista och de låtar som han en gång tipsade om.
Hon vill behålla det arvet för sig själv ett tag till, tätt intill hjärtat.