HC Z - ärligt ända ner i isen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-03-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Även snäll-tv produceras med kall cynism.
Det visade ZTV:s "FC Z"-uppföljare "HC Z" med förbluffande ärlighet i går.
Det är sånt vi aldrig får se på tjocka "Let"s dance"-TV 4.
Poängen med det banbrytande "FC Z" var gulligheten och värmen. Vi älskade de söta nördarna på samma sätt som vi älskar vår egen inre tönt som vi ägnat hela livet åt att försöka dölja.
FC Z låg rätt i en snäll-tid som gett oss "Rallarsving", bestsellern "Konsten att vara snäll" av Stefan Einhorn, James Blunts meshits och www.cuteoverload.com (en sajt med bara övergulliga djur!).
Efter FC Z började tv-kanalerna ropa på snäll-tv som "Top dog" och "Malmvägen". (Ett svenskt "Extreme makeover" planerades men stoppades, ironiskt nog, av det svenska skattesystemet som gör att fattiga familjer inte har råd att skatta för sina nya fina hem.)
I "HC Z" ska ett gäng nördar - påfallande ofta goter med piercingar och speciella frisyrer - lära sig spela ishockey under Kenta Nilssons ledning i stället för fotboll med hjälp av Glenn Hyséns grå tinningar.
Det var ett bra premiärprogram.
Det direkt geniala var att "HCZ" öppnade castingen för tv-tittarna.
HC Z valde att ta bort illusionen av ren snällhet. Man visade castingen som per definition är cynisk eftersom just där ligger den stora krassheten: här ska vi hitta de som passar in i vårt snäll-tv-koncept. De som är gulliga utan att vara galna, de som är töntiga men inte verkligt ocharmiga mobb-offer. De som passar in just här, just i detta "tindra nu ungjävel, det är jul!"-koncept.
Det var ärlig meta-tv, en öppen dörr rakt in i såpacynismen samtidigt som deltagarna ändå var gulliga förstås.
Dessvärre lär inte HC Z sätta en ny tv-trend - ärlighet - denna gång genom att visa att allt är manipulation, koncept och jakt på målgrupp; även snällma.
För det är inget som Jan Scherman nånsin skulle vilja påminna sina TV4-tittare om, och det är det som skiljer fetlagd mainstream från smal indie.