Att bli bäst räckte inte för McEnroe
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Fredrik Virtanen slår fast vem som är inne och ute i nöjesvärlden - VARJE LÖRDAG
Ibland säger faktiskt sport något om våra liv.
"I huvudet på John McEnroe" är en av de bästa moderna böcker jag läst. 154 sidor utvaskat guld från samtidens komplicerade värld sett via en neurotisk superbrats tenniskarriär.
- Jag är så vidrig att ni inte borde titta på mig. Gå härifrån med er, allihop! ropade tennisgeniet John McEnroe till publiken vid en match i Queens 1981.
"Han blev beroende av allmänhetens uppmärksamhet, men hatade både sig själv för att han behövde den och allmänheten för att den ville äga en bit av honom", skriver Tim Adams i "I huvudet på John McEnroe" (2005).
Vid ett annat tillfälle satt McEnroe, överlägset bäst i världen, och konstaterade att han var otillfredsställd. Han hade till och med gått förbi Björn Borg genom att vinna Wimbledon 1981, men det räckte inte.
Han kände meningslöshet.
McEnroe är en typisk modell över den moderna "psykologiska människan", enligt en teori framlagd av historikern Christopher Lasch i boken "Den narcissistiska kulturen" från 1980.
"Känsla av inre tomhet"
Den definieras som att vara "ansatt av ängslan, ett vagt missnöje, en känsla av inre tomhet" som "kämpar för sinnesfrid under förhållanden som i allt högre grad motverkar den".
Alla som känner igen sig räcker upp en hand.
(Hand upp)
Klädföretaget Nike insåg att vi är många som känner igen oss - och därför gjorde skojätten McEnroe till sitt första stora affischnamn, med det underliggande budskapet:
Är du osäker? Rastlös? Vill du ha omedelbar tillfredsställelse? Köp en ny svindyr sko! "Just do it!". (Och visst köper vi dyra skor, om och om igen, men det kommer aldrig att hjälpa).
McEnroe gifte sig med en ännu större fuck-up, filmstjärnan Tatum O"Neal. De fick tre barn och efter skilsmässan fick McEnroe vårdnaden, hon gick på knarkrehab och han hos psykologer.
Tog gitarrlektioner
Han lekte med tanken på att bli musiker, som en USA-Mats Wilander, och tog till och med gitarrlektioner av Eric Clapton.
Men inget hjälpte. Han fortsatte att vara tennisens Woody Allen.
När boken slutar har McEnroe fått tre barn till, men har fortfarande inte uppnått någon hemkomst här i kosmos.
Jag antar att det är en tröst.
Veckans...
Fredrik Virtanen