Här hänger Lenin på väggen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-11-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Var möts revolutionärer och trivs?
På KGB Bar - naturligtvis.
- Hahahaha, säger den sjukaste bartendern i East Village.
Och jag går ner längs den smutsiga boulevarden.
Längs den smutsiga boulevarden.
Det är Thanksgiving day, Jane är kontorist och de som inte har lämnat stan - och de är få, Manhattan är alltid spöklikt öde på tacksägelsedagen - klänger sig fast i de vindpinade sexiga paraplyerna som om de vore livlinor och hoppar mellan den buckliga asfaltens blanka vattenpölar utanför 2nd Avenue diner.
Himlen är underligt röd mitt i detta regn.
Men inte rödare än KGB Bar.
KGB är ett sunkigt litet ställe en trappa upp som jag älskar.
Där planeras revolutionen och säkerhetsstyrkorna väntas när som helst storma lokalen. So I shall say this only once.
På väggarna hänger porträtt av Stalin. Nej, Lenin. Stalin anses väl lite väl magstark. Allt är faux ryskt och kommunistiskt.
Förra året firade KGB Bar 10 år.
Livet är oftast lugnt och skönt på KGB. Folk som gillar att p r a t a går dit. Författare, världsförbättrare och skådespelare, eftersom många teatrar ligger på East 4th Street, eller kanske för att de också gillar gistna trästolar, matta bord och billigt rödtjut.
Här sitter alltid en svårmodig, antagligen misslyckad, skribent poet whatever med ett anteckningsblock och ser helt oemotståndligt gullig ut i smala svarta jeans och ruggad kavaj.
Har du tur jobbar den knasige asiaten i baren.
Den knasige, knasige, k n a s i g e asiaten.
Varje mening avslutar han med ett hysteriskt skratt.
- No, no! Du inte betala. Hahaha, säger han till min dejt när jag är på toaletten, som alltid stinker av antibakteriellt rengöringsmedel.
- Män betala. Hahahaha.
Så mycket för den jämställda kommunismenismen.
- Ett glas rött, tack?
- Shiraz ett fantastiskt vin. Hahahaha.
- Jag gillar Pinot.
- Pinot är vitt? Hahahaha. Eller du mena Pino Noir? Hahaha.
- Noir.
- Vi har inte. Hahahaha.
Sedan slutar skrattet tvärt och han häller upp ett glas, 25 kronor.
Asiaten är underbar och konstig.
Men tro inte att han är borta.
Han spelar till exempel PJ Harveys "Down by the water", en låt som är nästan lika 2004 som William "Denny Crane" Shatners ("Beam us up, Scotty", för alla trekkies) version av Pulps "Common People". På lagom volym. Så att alla kan diskutera revolutionen.
KGB är med i matchen.
Ta på dig det nånting fult som inte klär dig och gå dit.
Om du inte gillar KGB så ligger Sin-Sin Bar ett kvartet bort. Synd-Synd. Där är bartendern stenad, gästerna stasade och dj:n rattar hög elektronisk house och alla glittrar längs den smustiga boulevarden.
Längs den smutsiga boulevarden.
Längs den smutsiga boulevarden.
Längs den smutsiga boulevarden.
Bara i New York, barn, bara i New York.